Trollberget

Trollberget. Klippan lyckades fånga Johans uppmärksamhet vid en genombläddring av Östgöta-guiden. Liten klippa med ett fåtal leder på max 15 meter. Namnen på lederna, samt den ensamma bilden i föraren, hintar om en klippa belägen i en trolsk miljö fylld med gamla granar, mjuka mossbäddar och undangömd klättring.

"Du kan nu skymta klippan till vänster in i granskogen" stod det i föraren. Vi såg ingen skog, kalhygget skymde sikten, men nog fan var där en klippa! Resan dit hade, i sedvanlig karaktär, präglats utav felkörningar, Ingelstad Köpcentrum och uttryckt ångest över stundande studier. Vi var redo att klättra!

Klippan var... liten. Vi blev förvånade alla tre, skulle jag tro. Visst, de längsta lederna var 15 meter, men det var nog på håret. Nåväl, kort är ofta något som passar mig, så det var bara att snöra på sig skorna och köra. Ah, right, jag hade glömt skorna(!). Fick låna Johans. Bra start. Som tur var har han samma modell, så jag matchade fortfarande min utrustning.

Rebecca och Johan for scale.

Jag firade ner från toppen för att dels inspektera dagens egentliga mål (Keep on knocking in the real world, en trestjärnig 7b+) och dels för att montera rep så att vi kunde ta foton under dagen. Känslan jag fick av klippan var att den var orensad (oklättrad?) och slopig. Det såg i alla fall roligt ut, vilket man aldrig kan vara säker på då ett visst namn (J. Luhr) dominerar på FA-fronten. All cred till fysik-fenomenet, men det finns vissa mindre inspirerande leder därute ;)

Ovan ser du video på En för alla (7a). Ironiskt nog (eller var det medvetet?) så tror jag inte att det är en led för alla. Jag, som lång, fann den väldigt enkel i cruxet, medan jag förmodar att kortare personer får kämpa desto mer. Non the less, en rolig onsight, om än kort. Borstar man bara upp toppen så kan man toppa ur och bouldra den istället. Blir nog roligare.

Här är en video på Johan som kör Fuck the föreningslivet (7b), en trestjärnig pärla som var ett av målen för dagen (att onsighta för Johan, att flasha för mig). Johan missade tyvärr OS-presset med några centimeter (skickade till fel grepp), men cruisar upp på andra försöket här i videon. Jag fick kämpa desto mer, trots full koll på all beta, men lyckades precis att plocka flashen. Sjukt vilken skillnad det egentligen är mellan onsight/flash. Båda är på första försöket, men det är som svart/vitt. Hade jag OS-pressat så hade jag förmodligen fastnat halvvägs upp på (det obefintliga) greppet strax innan cruxet.

Något jag nu försöker utveckla i min klättring är det man kan se på Johan: att trots (relativt) hårda leder kunna klättra kontrollerat och mjukt. Det blir lätt hafsigt och ganska så ryckigt när jag klättrar på min övre gräns, vilket inte känns optimalt. Jag måste andas bättre och hitta en bättre rytm, men det svåra är att träna in sådana saker. Teknik och styrka är en sak, flow en helt annan.

Allt som allt var dagen riktigt go. Rebecca jobbade in Trolltyg i tomteskogen (6c) utan problem, den sitter vid nästa besök (hade suttit direkt om man inte förfrusit fingrarna på klippan, vi tappade alla känseln i fingertopparna ett par gånger om). Johan och jag lyckades efter mycket om och men lösa beta-problemen på Keep on knocking in the real world, men det såg inte vackert ut på urtoppningen.

Som vi konstaterade innan vi båda klarade den: "Vi vet vilken beta-variant som inte fungerar i cruxet".

Det var, tyvärr, den enda varianten vi kom på. Skrapsår ftw!

Mmmm, smalbensfriktions-skrapsår!

Avslutade dagen med att glömma vattenflaskan på biltaket. Det lät som ett luftanfall när vi drog iväg. Först förstod ingen av oss någonting, sedan började alla gapflabba (seriously, är det ett ord?! Det blev inte ens rödmarkerat när jag skrev det!). Nu har vi alla glömt något på taket, wohoo!

(Hoppas att filmerna inte ser ut som skit, min dator har ett icke-fungerande grafikkort så jag har själv ingen aning)