Ny "extremsport" tar över!

Vilken vår, försommar och sommar det varit! Klättermässigt tämligen tunt, men nya intressen har blandats med gamla och skapat en förvånansvärt harmonisk stämning!

Efter Spanien så måste jag erkänna att jag var mätt. Plasten lockade självklart inte för fem öre, det var knappt att ens utesäsongen lyckades sporra mig till att ta i och kämpa inför det som komma skall. Våren präglades av enstaka boulder-tillfällen blandat med få träningspass. Meh.

Vi spolar framåt. En regnig söndag i Täby. Jag spenderade närmare 20 timmar i ett lerigt partytält och såg min bror springa förbi ungefär en gång i timmen. Ultralöpning, kan det verkligen vara kul? Så var min inställning innan Täby. Det varade inte länge.

Jag höll mig vaken hela dagen och hela natten. Hjälpte brorsan med att klä på sig och klä av sig efter 18 timmars springande, en galet bra tid för att aldrig ha sprungit 100 miles tidigare. Jag var hooked! Tidigare under året hade jag visserligen köpt ett par nya löparskor och sprungit lite, men det var ganska så halvhjärtat.

 

Finfina dojor! Brooks Pure Connect, riktigt sköna för asfalt och spår. Är dock redan sugen på att köpa nytt nu när jag börjat med mer trail.

Efter Täby så kom jag igång. Mer och mer, längre och längre. Mina knän till trots så började få upp flåset igen, något som inte hade hänt sedan jag spelade fotboll som 17-åring. Jag föll tillbaka i gamla vanor, och det var awesome!

Spola fram lite till. Juni, sommaren är här. Hangaren hade jag inte besökt på åratal, kändes det som. Vi drog äntligen ut till Sjöända. Jag siktade in mig på  Tahrir Square (7a). Att testa Solar Plexus (7b+) vore naivt, jag hade inte tränat pump sedan april. Det blev en chill dag fylld med foton, slabklättring, ömma tår och fin natur. All in all, det som klättring ska handla om. Vem fan bryr sig om grader?!

Varför klättra när man kan gå upp?! 

Inte för att skryta, men... ÄCKLIGT snygg bild! 

Den här med! 

Sjöända är alltid trevligt, nu med bänkar! Det har även ryktats om brygga/flotte. 

Tahrir Square (7a), en känslig historia. Man vet inte om det är fotsteg eller grepp...

Klantar nästan till det i cruxet i sedvanlig ordning. 

Ljumskarna fick jobba extra mycket! 

Slutet av juni, High Coast Ultra var på gång. 129 kilometer i rejält kuperad terräng blandat med stekande sommarhetta och fin natur. Kunde inte bli bättre! Synd då att brorsan drog på sig feber och förkylning och fick bryta. Tycker nog att tre mils löpning trots det är hårt nog, fy fan... Inspirationen flödade dock, och jag hade bestämt mig. Nu är det löpning som gäller ett tag framöver. Jag ska viga hösten åt att härda kroppen inför TEC, 50 miles it is!

Det var oförskämt fint norrut! 

Vandringssuget kom direkt! Bild tagen från Skuleberget. 

Strax innan starten på 75km. Feber och förkylning var ingen bra kombination.

Helt okej att sitta och invänta löpare när utsikten såg ut såhär. 

Stor bro. 

Snabba kläder är viktigt! Fåfängan förföljer mig även  här. Brorsan har påpekat vikten av att se snabb ut, något som  jag hävdar fungerar! Känner man sig nöjd med utrustningen så är det ytterligare ett steg i rätt riktning mot en bra prestation. Dessutom så tippades min bror som vinnare i High Coast Ultra av arrangörerna, då han hade en "snabb frisyr" och "såg jävligt hård ut". Det är viktigt! 

Klättringen läggs inte ner, men blir inte prio ett, om man säger så. Det kommer bli flertalet resor ut till Solvik, Sjöända och andra härligheter, men nu är det mest Vidingsjö-spåret och långlopp som lockar. Vi får se vad som händer och vad jag tycker om ett år. Nu är siktet inställt!

Det fina är även att jag har noterat en tidigt uppåtgående trend! 5km under 19 minuter utan några större problem (siktet är inställt på under 18 minuter), milen strax över 40 minuter, två mil under 1h30min. BMI på 18 (underviktig for the win!). Löpningen är här för att stanna!