Silverado

För lite drygt tre år sedan besökte jag Höversby för fösta gången. Det var, för min del, inget märkvärdigt besök som jag minns det. Testade några lättare problem, hittade inget direkt inspirerande och tyckte ganska så omgående att Knutby minsann var mer värt. Mot slutet av dagen så ville Johan testa att flasha Silverado. Han lyckades, och efter den prestationen (som var mäktig!) så var Silverado mitt nya projekt i Höversby. Den kom att förbli så i nästan exakt tre år...

Det finns, för tillfället, bara en boulder jag jobbat ungefär lika länga på. Mad hooker ss (7B) har dock inte varit i närheten så irriterande och retlig som Silverado. Jag har varit nära många gånger, men det har alltid funnits något som hindrat mig. Något som inte handlat om styrka, uthållighet eller teknik.

• Hud - många spruckna fingertoppar genom åren och säkert en meter tejp. Inte bra när det handlar om små crimpers. 
• Regn - blött näst sista-grepp förrförra hösten, föll av på sista movet och anslöt mig med himlen genom att fälla några tårar. 
• Mörker - undermålig pannlampa och sedvanliga klantigheter från min sida. Lyckades knocka bort pannlampan en mörk höstkväll när jag skulle flytta fötterna efter cruxet, föll mot marken utan att se ett skit.

Vad var det då som stämde nu senast? Tålamodet, skulle jag tro. Den nedre halvan gick så  smidigt som det kan gå, vilket kan bero på att jag har gjort de första tre rörelserna med ackompanjerande fotförflyttningar säkert upp emot 40 gånger. Jag kände mig så fräsch efter cruxet att inte ens obligatoriska foot slips kunde sänka mig, så alla otaliga försök och timmar gav till slut resultat. Skönt.

Gradmässigt är jag nästan ensam om att hålla den som 7A+. De flesta verkar känna att det är en solid 7A, flera andra att den är soft eller till och med 6C+. Då jag under en längre period trott att den här typen av klättring – crimpar på lätt överhäng – är min stil, så har hela den här resan förvånat mig en hel del. Därav avgrundsvrålet och euforin efter att det äntligen fungerade! Nu är det kapitlet avslutat.

Johan hann även han borda the Send Train genom att skicka Samurai (7B+) i god stil. Allt som allt, en fin dag i Höversby som avslutades  med en desto finare burgare på Stångebro Gatukök. Ibland går det bra! 

Start på superjugg. Förmodar att kortare personer måste stacka paddor då jag knappt når själv.

Första movet: upp med vänsterhand på slopig list. Bra grepp man mest använder för stabilitet efter andra movet. Tappade det här greppet förrförra hösten pga regn och landade med ryggen på stenen bakom. Mindre skönt...

Andra movet: upp med högerhanden på liten, skarp crimp. Bra åt höger, pek-, lång- och ringfinger ligger bra. Flytta ut högerfoten högt och flagga med vänster. Det här greppet har käkat mycket hud genom åren.

Tredje movet: första halvan av cruxet. Skicka högerhanden vidare mot ytterligare en crimplist. En bra sådan som jag var tvungen att ta på vägen upp för att orka hålla ordentligt. Sikta långt höger, lås av. 

Fjärde movet: andra halvan av cruxet. Matcha med vänsterhanden (förutsatt att du har lämnat plats), flytta upp vänsterfoten.

Femte movet: Ta railen med högerhanden. Ingen jugg, men grym friktion.

Sjätte movet: MATCHA! Här tappade jag fötterna och fick kämpa lite. Flytta upp bägge fötterna inför det slutgiltiga skicket. Här bör man vara hemma. 

Sjunde movet: skicka med högerhanden mot kanten med den lilla tallen. Fånga och det är done deal. Var fullt med mossa, barr och annat bös när jag gjorde den. Fick hänga och skaka en stund för att inte stressa. 

Starten på Samurai, hård jävel. Hade inte mycket must kvar i armarna, blev smärtsamt tydligt. Flög som en vante!