Följer min gode vän och mentor på hans resa i Australien via en ypperligt skriven blogg samt hans ticklist på 8a.nu. Spännande, minst sagt, att läsa om hans bravader i Sydney där han förmodligen inte lider utav klätterbrist, låga temperaturer eller ont om tid på samma sätt som här hemma i Sverige. Det låter onekligen awesome därborta, på andra sidan jorden!
Själv sitter jag här nu en fredagsförmiddag och väntar spänt på ett sms från Chalk Girl. Klättring är äntligen på agendan igen, efter en tom vecka. Jag har ingen aning om vart vi ska, om vädret håller, om jag kommer känna mig stark eller om huden håller. Men det spelar ingen roll! Med den abstinens jag har så räcker ett snabbt besök på dpmclimbing.com för att stilla mitt beroende. För en kort stund.
Då jag som bekant föredrar onsight-klättring framför allt annat så börjar det bli lite sparsamt med klippor kvar här i området. Sjöända, Målstena, Solvik, Grebo, Råsklippan, Dynestad, Pålstorp, Bistaberget, Jällsjön, Korpklev och Vistingeklippan är alla besökta. Många gånger om. Visst finns det berg kvar, men pärlorna är redan tagna. Min relation till Ågelsjön är, trots naturupplevelsen, inte heller den bästa. Dålig klippkvalitet och för lite sport. Så om du har några tips på schyssta klippor jag inte besökt, hör av dig!
Resan i vinter, om det nu blir att hälsa på Johan eller att följa med Rebecca och Gustav, är det som nu är mitt ljus i tunneln. Nya klippor, nytt folk, ny kultur, ny mat (och dålig mage) är det bästa som finns! Mörkret kryper närmare i takt med att suget och motivationen ökar, en sällan skådad kombination. Vintern kan inte komma snabbt nog!
Nåja, jag får i alla fall klättra idag, och jag log hela kvällen igår så fort jag kom ihåg det. Invänta bilder från helgens eskapader, jag ska försöka knäppa några med mobilen!
Helg, wohooo! Glöm för övrigt inte att följa International Bouldermeet i Västervik som nu går av stapeln, vädret till trots så kommer det bli grymt!
fredag 21 september 2012
tisdag 18 september 2012
Weekend Warrior
För att summera en fruktansvärt tråkig vecka tom på klättring:
Söndag: Vaknar med mersmak i munnen efter gårdagen i Västervik och Röda väggen. Tyvärr så är näsan full av snor, skallen tung som stryk och energin som bortblåst.
Måndag till fredag: Sjuk hela veckan, ingen klättring, skola fram till 16-17 hela veckan, jobb efter det, datorkrasch och projektstrul. FAAN!
Så snabbt gick det! Kändes dock desto långsammare när det väl skedde, tro mig. Nåja, lördagen närmade sig och jag var nästan helt frisk. Knutby på lördagen, Råsklippan på söndagen. Alas, my good sir!
Lördag: Trött. Ont i huvudet. Tidig morgon. Inget kaffe. KLÄTTRING! Perfekt väder, grymt stick och (nästan) helt torra boulders! Efter en snabb uppvärmning parkerade jag mig i det förvånansvärt torra sumphålet under Mad Hooker-blocket och började jobba på samma gamla sittstart. Det kändes segt, oinspirerat och krystat.
Gick längre in i skogen och kände lite smått på Trollkarl (7B) som jag bör göra om jag ger det en chans. Halkade runt i starten, glömde beta och grät över att sjukdomen under veckan tagit all min styrka! Repeterade istället Bohusdrömmar för att få göra något samt kände på en mysko 6C-sittstart bredvid. En sittstart varken jag eller Johan förstår oss på. Meh.
Rebecca och Mattias skulle göra något problem vid något körsbärsträd, jag satte mig återigen i sumphålet för att åtminstone ge Mad Hooker ss en ärlig chans. Nu med världens största boulderpadda under mig.
HUPP, HEPP, HAPP sade det så hade jag helt plötsligt gått igenom hela den nedre delen. Chockad och exalterat skrek jag åt Rebecca att spotta då jag, paddan till trots, gärna ville ha något att landa på ifall jag missade det sista hårda skicket. Missade gjorde jag, men med ytterst lite! Att nästan skicka mitt projekt efter veckan som varit kändes bra, styrkan finns där. Snart...
Söndag: Århundradets bakfylla, såklart. Mindes inte allt från gårdagen, dålig indikation. Råsklippan var torr och vädret på topp. Torbjörn mådde illa och fokuserade på att andas. Inte någon idé att känna på Parador direkt (7b) som planerat, det blev att hänga vid den lilla klippan och hoppas att man kunde överleva dagen.
Det visade sig bli förhållandevis trevligt! Onsightade en fin liten 6a+ i samma stil som de övriga på överhänget. Sedan återstod en nybultad 6c långt åt höger. Onsightade även denna, efter mycket om och men. Tyvärr så verkar det som om den är chippat, något som självklart är fruktansvärt tråkigt. Synd på linjen, jag undrar hur hårt och coolt det kunde varit! Sedan var det dags för hemfärd och jobb. Avslutade dagen med stil genom att sitta på ICA-parkeringen i Åtvidaberg och spy. Det är dags att trappa ner på alla dessa galna fyllor, I'm too old for this shit! Plus att jag vill börja kunna klättra på riktigt!
I alla fall, sjukdomen är borta, trycket från plugget inte lika högt och suget efter klättring desto högre. Skärper man till sig så kan nog hösten bli trevlig, trots allt. Inga bilder den här gången tyvärr, får fixa tills nästa gång!
Söndag: Vaknar med mersmak i munnen efter gårdagen i Västervik och Röda väggen. Tyvärr så är näsan full av snor, skallen tung som stryk och energin som bortblåst.
Måndag till fredag: Sjuk hela veckan, ingen klättring, skola fram till 16-17 hela veckan, jobb efter det, datorkrasch och projektstrul. FAAN!
Så snabbt gick det! Kändes dock desto långsammare när det väl skedde, tro mig. Nåja, lördagen närmade sig och jag var nästan helt frisk. Knutby på lördagen, Råsklippan på söndagen. Alas, my good sir!
Lördag: Trött. Ont i huvudet. Tidig morgon. Inget kaffe. KLÄTTRING! Perfekt väder, grymt stick och (nästan) helt torra boulders! Efter en snabb uppvärmning parkerade jag mig i det förvånansvärt torra sumphålet under Mad Hooker-blocket och började jobba på samma gamla sittstart. Det kändes segt, oinspirerat och krystat.
Gick längre in i skogen och kände lite smått på Trollkarl (7B) som jag bör göra om jag ger det en chans. Halkade runt i starten, glömde beta och grät över att sjukdomen under veckan tagit all min styrka! Repeterade istället Bohusdrömmar för att få göra något samt kände på en mysko 6C-sittstart bredvid. En sittstart varken jag eller Johan förstår oss på. Meh.
Rebecca och Mattias skulle göra något problem vid något körsbärsträd, jag satte mig återigen i sumphålet för att åtminstone ge Mad Hooker ss en ärlig chans. Nu med världens största boulderpadda under mig.
HUPP, HEPP, HAPP sade det så hade jag helt plötsligt gått igenom hela den nedre delen. Chockad och exalterat skrek jag åt Rebecca att spotta då jag, paddan till trots, gärna ville ha något att landa på ifall jag missade det sista hårda skicket. Missade gjorde jag, men med ytterst lite! Att nästan skicka mitt projekt efter veckan som varit kändes bra, styrkan finns där. Snart...
Söndag: Århundradets bakfylla, såklart. Mindes inte allt från gårdagen, dålig indikation. Råsklippan var torr och vädret på topp. Torbjörn mådde illa och fokuserade på att andas. Inte någon idé att känna på Parador direkt (7b) som planerat, det blev att hänga vid den lilla klippan och hoppas att man kunde överleva dagen.
Det visade sig bli förhållandevis trevligt! Onsightade en fin liten 6a+ i samma stil som de övriga på överhänget. Sedan återstod en nybultad 6c långt åt höger. Onsightade även denna, efter mycket om och men. Tyvärr så verkar det som om den är chippat, något som självklart är fruktansvärt tråkigt. Synd på linjen, jag undrar hur hårt och coolt det kunde varit! Sedan var det dags för hemfärd och jobb. Avslutade dagen med stil genom att sitta på ICA-parkeringen i Åtvidaberg och spy. Det är dags att trappa ner på alla dessa galna fyllor, I'm too old for this shit! Plus att jag vill börja kunna klättra på riktigt!
I alla fall, sjukdomen är borta, trycket från plugget inte lika högt och suget efter klättring desto högre. Skärper man till sig så kan nog hösten bli trevlig, trots allt. Inga bilder den här gången tyvärr, får fixa tills nästa gång!
söndag 9 september 2012
So we meet at last, Röda väggen (Västervik)
Ouch! Det har varit en seg period de senaste veckorna. Mycket plugg, lite klättring. Senast jag var ute var i mitten i augusti då jag skickade FUCK ss (6C) i Blästad, och det tog mig en halvtimme. Desto fler timmar i Hangaren dock, jag känner mig trots allt starkare än någonsin. Pumpen däremot, den har valt att stanna hemma.
Under veckan som gått så har jag fantiserat. En viss liten sektor i Västervik har lockat i över ett år, nu kände jag att det var dags! Vaknar tidigt på lördagen och har fruktansvärt ont i halsen samt en rinnande näsa. Huvudet är tungt och motivationen har sjunkit till botten. FAAN!
Väl i Åtvidaberg ligger motivationen på minus. Det är över en timmes bilresa till Västervik, jag är ensam om att kunna dra ut och sängen lockar. Tvingar mig praktiskt taget ut på vägen trots att allt annat skriker nej. Jag kände att jag var mig själv skyldig att ta chansen, med höstens schema ser det inte ljust ut för framtida Västervik-besök. Det blev dock bättre den kommande timmen!
Underbart väder, en temperatur runt 17 grader (perfekt!), blåst och ett avundsjukt sms från Rebecca fick mig att bli sugen på att bouldra. Äntligen! Tar ett kort med mobilen på vägen mellan Överum och Gamleby (underbar sträcka!) och håller samtidigt på att köra av vägen. Torbjörn "Simultankapacitet" Blixt slår till igen.
Till slut kommer jag fram, behövde bara stanna en gång för att konsolidera med kartan, och sedan var det bara att dra igång! "Värmde upp" på en trea, sedan en femma, sedan på en 6C. Flashade dem alla, tyvärr så upptäckte jag idag genom 27crags att jag gick fel på flashen av 6C:n. Well well, får göra om den nästa gång, den var trots allt fin!
Dagens mål var att klara så många 6C-problem som möjligt (det fanns fem enligt föraren) samt en 7A som heter The Way (7A). Till min stora förvåning och besvikelse så klarade jag alla inom 1½ timme (förutom en 6C-slabb som jag ignorerade). Likväl, alla var väldigt fina, om än soft graderade. Enligt mig så höll inget av problemen graden, men så har jag tämligen bestämda måttstockar när jag jämför och graderar problem. Oavsett, alla problem var som sagt väldigt fina!
The Way tog som förväntat längst tid. Problemet bestod utav ett hårt move i början, där min längd sannerligen hjälpte! Första gången jag nöp cruxet så satt den. Ett lite darrigt gaston på slutet utan krita på fingrarna fick det att pirra lite i magen. Alltid svårt att veta om man lagt sin lilla padda rätt när man är ute själv, inga onda fall den här dagen i alla fall. Blev lite förvånad över att så många på 8a.nu trots allt gett problemet graden 7A. Jag gjorde den på kanske 15-20 minuter och jämfört med Tussilago (7A) så var den för mig betydligt enklare. Nog för att jag kört mycket styrka de senaste veckorna, men det kändes inte rimligt att jag var så stark! Att jag dessutom var sjuk borde ha påverkat. Men men, ett riktigt fint problem som jag rekommenderar, värt att åka till Röda väggen bara för det om man är sugen!
Vad som följde sedan var några snabba sends av de resterande 6C-problemen, som jag tyckte kändes som 6B/+. Alla var dock väldigt fina, speciellt Cramo som hade en riktigt fin första halva. Allt som allt, Röda väggen var väl värt ett besök och jag ser fram emot att få komma tillbaka och ge mig på alla de hårdare 7B+-problemen som återstår. Bra landningar, perfekt vinkel på överhänget och fin granit. Det kan inte bli bättre!
Åkte hem trött, sjukare och lite besviken över att det gått så snabbt som det trots allt gjorde. Vem vet, träningen kanske verkligen har gjort mig så pass mycket starkare, jag borde dra ut till Knutby och känna på gamla problem för att få något att gå efter. Att gradera problem har alltid varit något jag funnit fruktansvärt svårt, trots att jag tidigare oftast haft någon att diskutera med då även denne (läs: Johan) gjort problemet. All heder till FA dock, och människorna som utvecklat området. Hela VO-föraren har en massa godbitar kvar som jag ser fram emot att få sätta tänderna i, om bara skolan tillåter att jag undvarar lite tid!
Fick även min flash av My Way (6C) på film, om än med dålig kvalitet. Fint problem, kul att kunna flasha det. Min personliga grad blev 6B+ efter mycket om och men. Jag tror mig inte vara duktig nog för att flasha 6C, inte än i alla fall! Nu är det bara att invänta International Boulder Meet 2012, se vilka som kommer och vilka problem som skickas. Om ett par helger lär Röda väggen vara betydligt mer välbesökt än igår, vilket är helt rätt! Var är alla bouldrare egentligen, med så många som klämmer plast i Hangaren så tycker man att några borde vilja ta sig ut?
Nåja, det är som det är. Nästa Västervik-besök lär bli någon annan sektor från VO-föraren, hoppas jag får med mig någon mer då! Njut (eller?) av filmen så länge, hoppas det ger inspiration till andra på samma vis som jag blir inspirerad av klättervideos :)
Under veckan som gått så har jag fantiserat. En viss liten sektor i Västervik har lockat i över ett år, nu kände jag att det var dags! Vaknar tidigt på lördagen och har fruktansvärt ont i halsen samt en rinnande näsa. Huvudet är tungt och motivationen har sjunkit till botten. FAAN!
Väl i Åtvidaberg ligger motivationen på minus. Det är över en timmes bilresa till Västervik, jag är ensam om att kunna dra ut och sängen lockar. Tvingar mig praktiskt taget ut på vägen trots att allt annat skriker nej. Jag kände att jag var mig själv skyldig att ta chansen, med höstens schema ser det inte ljust ut för framtida Västervik-besök. Det blev dock bättre den kommande timmen!
Underbart väder, en temperatur runt 17 grader (perfekt!), blåst och ett avundsjukt sms från Rebecca fick mig att bli sugen på att bouldra. Äntligen! Tar ett kort med mobilen på vägen mellan Överum och Gamleby (underbar sträcka!) och håller samtidigt på att köra av vägen. Torbjörn "Simultankapacitet" Blixt slår till igen.
 |
| På väg mot Västervik! |
Dagens mål var att klara så många 6C-problem som möjligt (det fanns fem enligt föraren) samt en 7A som heter The Way (7A). Till min stora förvåning och besvikelse så klarade jag alla inom 1½ timme (förutom en 6C-slabb som jag ignorerade). Likväl, alla var väldigt fina, om än soft graderade. Enligt mig så höll inget av problemen graden, men så har jag tämligen bestämda måttstockar när jag jämför och graderar problem. Oavsett, alla problem var som sagt väldigt fina!
The Way tog som förväntat längst tid. Problemet bestod utav ett hårt move i början, där min längd sannerligen hjälpte! Första gången jag nöp cruxet så satt den. Ett lite darrigt gaston på slutet utan krita på fingrarna fick det att pirra lite i magen. Alltid svårt att veta om man lagt sin lilla padda rätt när man är ute själv, inga onda fall den här dagen i alla fall. Blev lite förvånad över att så många på 8a.nu trots allt gett problemet graden 7A. Jag gjorde den på kanske 15-20 minuter och jämfört med Tussilago (7A) så var den för mig betydligt enklare. Nog för att jag kört mycket styrka de senaste veckorna, men det kändes inte rimligt att jag var så stark! Att jag dessutom var sjuk borde ha påverkat. Men men, ett riktigt fint problem som jag rekommenderar, värt att åka till Röda väggen bara för det om man är sugen!
Vad som följde sedan var några snabba sends av de resterande 6C-problemen, som jag tyckte kändes som 6B/+. Alla var dock väldigt fina, speciellt Cramo som hade en riktigt fin första halva. Allt som allt, Röda väggen var väl värt ett besök och jag ser fram emot att få komma tillbaka och ge mig på alla de hårdare 7B+-problemen som återstår. Bra landningar, perfekt vinkel på överhänget och fin granit. Det kan inte bli bättre!
Åkte hem trött, sjukare och lite besviken över att det gått så snabbt som det trots allt gjorde. Vem vet, träningen kanske verkligen har gjort mig så pass mycket starkare, jag borde dra ut till Knutby och känna på gamla problem för att få något att gå efter. Att gradera problem har alltid varit något jag funnit fruktansvärt svårt, trots att jag tidigare oftast haft någon att diskutera med då även denne (läs: Johan) gjort problemet. All heder till FA dock, och människorna som utvecklat området. Hela VO-föraren har en massa godbitar kvar som jag ser fram emot att få sätta tänderna i, om bara skolan tillåter att jag undvarar lite tid!
Fick även min flash av My Way (6C) på film, om än med dålig kvalitet. Fint problem, kul att kunna flasha det. Min personliga grad blev 6B+ efter mycket om och men. Jag tror mig inte vara duktig nog för att flasha 6C, inte än i alla fall! Nu är det bara att invänta International Boulder Meet 2012, se vilka som kommer och vilka problem som skickas. Om ett par helger lär Röda väggen vara betydligt mer välbesökt än igår, vilket är helt rätt! Var är alla bouldrare egentligen, med så många som klämmer plast i Hangaren så tycker man att några borde vilja ta sig ut?
Nåja, det är som det är. Nästa Västervik-besök lär bli någon annan sektor från VO-föraren, hoppas jag får med mig någon mer då! Njut (eller?) av filmen så länge, hoppas det ger inspiration till andra på samma vis som jag blir inspirerad av klättervideos :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)