Vaknar lite lagom med goda minnen från gårdagen. Klätterfilm, pizza och öl är numera standard på fredagskvällen, Johan och jag tog vara på den lediga tiden. Nu var det lördag och dagen skulle ägnas åt lite trevlig bouldering i Lillsjön, ett omtalat område nära Ågelsjön, Norrköping. Vädret är perfekt, sällskapet likaså. Då min hud inte riktigt hållit måttet den senaste veckan efter otaliga press på Tussilago så var min tanke på förhand att fokusera på lite mer slopiga problem. Inga crimpers! Det sket sig självklart omgående...
Värmde upp på ett par fina femmor och en desto finare 6A. Det visade sig i efterhand bli det hårdaste skicket för dagen, men det gjorde i slutändan inget. Johan börjar jobba på Olles slope (7B+) och även om den är utanför min nuvarande klätterkompetens så kände jag lite på den. Den handlade ju trots allt om slopers. Intet ont anande jobbar jag mig upp från sittstarten och tar den lilla crimpern för vänsterhanden innan flyttet till kanten.
*Schlapp*
Där gick första fingret. Fram med tejpen, muttrar lite, sätter mig och kollar på. "Kör på slopers på nästa vägg istället". Efter en trevlig promenad som trots GPS och flertalet kartbilder tog längre tid än vad som behövts så anländer vi sedan vid nästa vägg. Hög, fina formationer och rena linjer. Mumma! Springer upp på några femmor (sjukt fina!) och ögnar sedan problemet åt vänster. "Hmm, det ser fan i mig fint ut, några press kan jag ta".
Det jag kollar på är en hög 7A och består av 90 % crimpers (jag skojar inte!). Sjukt jävla fin, ett toppenproblem utan tvivel. Tre timmar senare har jag pajat tre fingrar till, slösat säkert en meter tejp och gråtit över det faktum att jag trots allt slit inte kommit upp. Var nära flera gånger, men hade till slut varken hud, beta eller tid. Nästa gång. Bra dag non the less, och dagen efter skulle bli årets svenska reppremiär!
Söndag. Vaknar sent, bakfyllesmak i munnen och en övertygande huvudvärk. Undrar först varför så är fallet, men inser sedan att jag inte minns antalet öl som dracks igår, ett dåligt tecken. Det går nog över tänker jag raskt och packar inför dagens strapatser. Det gick inte över. För att summera det som sedan hände:
- Bakfull
- Tradklippa med skitiga och fula sportleder
- Lös klippa
- Blev avspottat på två 6b och två 6b+
- Slet upp mer hud
- Salt(!) på brödet vi köpte
Tur med vädret hade vi dock!
Nåja. Inte långt därefter bestämde vi oss för att köra Korpklev på onsdag, en klippa vi länge velat besöka. Såg det som den "äkta" reppremiären och hoppades på bättre resultat. Huden fick läka några dagar, jag lekte med mina möss under tiden och laddade upp mentalt. Så kommer dagen. YR menar att det kan komma kanske 0.3 mm regn i Kisa under kvällen, men det brukar inte vara några problem. Vi drar ut efter lunch, redan då var jag lite nedstämd på grund av att mössen självklart inte skött sig. Men men, klättring på G!
Vi hittar klippan. Direkt när vi ser den så... börjar det regna! "Blir nog bara några droppar, vi kör". Några droppar kom, sedan slutade det. Chalk Girl kör onsight-press på en skitig 5b, Johan och jag rör oss bortåt mot en 37 meter hög 6b. "37 meter på granit med graden 6b kan ju inte vara annat än lite pump" tänker jag naivt och knyter in mig i selen. Sedan gick allt åt helvete.
Klipper första bulten. Friktionen är inte på topp, lite störande då det inte är överhäng utan snarare lite slabb. Hittar en liten elak crimp samt en side för högern. Hög fot. PRESSA! Kroppen spänner, jag förstår ingenting, fiser av anspänningen och faller sedan på Johan. Hänger upp och ner, ser ut som ett frågetecken. Vad hände?! Går upp igen, ramlar igen. Är det cruxet redan nu?! Skickar upp Johan, som bara ställer sig upp och går igenom "cruxet", som enligt honom inte var någonting. Vi är lika förvånade båda två.
Förstå min förvåning: har haft min bästa klätterperiod någonsin i och med Turkiet, med personliga rekord i alla kategorier. Har gjort mitt bouldermål för säsongen och skickat en 7A. Har nya skor som sitter som ett smäck. Men allt går åt helvete.
Chalk Girl pumpade ur på OS-presset, jag går upp för att sätta topprep runt en tall. Det börjar ösregna. Halvvägs upp är det inte ens lönt att använda kalk och jag litar inte på mina fötter för fem öre. Sista biten är farligt lös, drar nästan ner ett stenblock stort som matbricka i huvudet på gänget nedanför. Kommer till slut upp, gör ett ankare och firar sedan ner. Då vi varit så smarta har vi självklart valt att klättra de lederna på klippan utan ankare, vilket nu innebär att vi måste upp på toppen, rensa skiten och sedan fira. 10 minuters svettig och blöt promenad senare står jag och Johan på toppen. Jag rensar den ena, han den andra. Väl nere så halkar jag i leran, blir mer dyngsur. På vägen till bilen kör jag även en face plant, varför sluta nu liksom? Sänker omedelbart mitt mål med säsongen till att klara en 6c. Patetiskt...
Sedan kommer torsdagen. Mössen sköter sig ganska så bra, vädret är fint och jag ser helgen närma sig. Johan, mannen med oändliga mängder pepp och sug hävdar att lite Knutby-bouldering borde passa fint. Varför inte tänker jag, kan inte gå så mycket sämre. Vi drar ut halv fem, det börjar droppa. So it begins. Eller?
Värmer lite snabbt för att undvika eventuell storm. Kör press direkt. Nöter några gånger, sedan klickar allt. Fångar cruxgreppet, går med i gaston, flyttar upp, rycker till slope och jag är hemma. Toppar ur 5 meter upp på en blöt slutjugg, jublar som en stucken gris. Helt plötsligt har jag skickat Mad Hooker (7A+). Vad är det här för vecka?! I enlighet med Johans och min oskrivna regel så klarar även han sitt projekt (det tog bara två år, grattis Johan!). You send, I send! Vi åker hem som vinnare (Gustav flashade skiten ur det mesta) och veckans tidigare besvikelser har lagt sig. Man kanske ska satsa på bouldering i år? Kröner även härmed Johan till årets spottare, han lyckades placera både sig själv och paddan fel fler gånger än jag minns. Jag landade på rötter, stenar och jordhögar om vartannat. Good times ;)
