onsdag 30 april 2014

Västkusten 2014 - Del 1

(Ny design på bloggen. I bakgrunden ser du ett berg från Turkiet från min första klätterresa. Till höger i spalterna finns schyssta blogg-länkar samt mitt scorecard från 27crags)

Västkusten, den näst bästa kusten i Sverige (Bästkusten my ass!). Jag njuter av både natur och klättring från morgon till kväll så fort jag närmar mig Göteborgsområdet. Årets eskapader blev min tredje resa neråt och det har varit lika givande varje gång. Anledningen till att jag kallar det här inlägget för Del 1 är dels (1) för att det blir lite för stort inlägg att ta med alla bilder på en gång och (2) för att jag inte har fått bilderna från Johan än. Det brukar dröja, om man säger så (jag vet att du läser det här Johan ;). Dessa bilder kommer från min brors kamera och innehåller gott och blandat från de fyra dagarna.

För att lite kort förklara vad som skett: jag, Johan, Rebecca, Gustav och Olof lämnade ett ljummet Linköping vid lunch på onsdagen den 16 april. Vi spenderade sedan hela långhelgen, fram till och med söndag, med att klättra. Så enkelt kan det vara ibland! 

Enjoy! 


All utrustning. Som sportklättrare kommer man undan med lätta ryggsäckar! 

Ett misslyckat försök att ta bild i den trånga bilden. Picture it: fem personer med packning och utrustning, inklusive två tält, för att kunna leva och klättra i fyra dagar. Det var länge sedan jag hade så ont i röven som på resan ner. Förresten, är jag skelögd?! 
Tältplatsen under första natten. Brorsans tält var det absolut bästa tältet jag sovit i. Ingen fukt eller väta överhuvudtaget. Enkelt att sätta upp, vägde ingenting, tog nästintill ingen plats, var enkelt att komma åt och få plats med utrustning i. Skönt att inte dra sig för att gå och lägga sig på kvällarna! 
Fancy pants-Johan med fuskpäls och billiga pilotbrillor, han hade det mest bekvämt av oss alla under hela resan! Nu bara ca 5 minuter kvar innan vi anlände. Tjörnbron i kvällssolen var en go start på resan!

DAG 1 - TJÖRNBROKLIPPAN - 
En numer gammal bekantskap. Snäll granit, korta leder, lätt överhäng, oslagbart sceneri. Ungefär 400 meter till bilen, 200 meter till tältet. Vädret var inte det bästa, men vi hade ändå tänkt ta det lugnt med klättringen för att inte gå ut för hårt.

Den kanske inte ser så imponerande ut, men i princip alla leder över 6b är av riktigt god kvalitet. Mycket klättring på få meter. 

Utsikten är fenomenal. Vi hade strandskator, ejderflockar, småskrake och gravänder (bland annat) som hälsade på i viken. Som nyfrälst fågelskådare var det riktigt gött! 

Det var kallt. Jag bodde i mitt underställ under hela resan (merinoull ftw!). Förstod inte riktigt varför det var så mycket kallare den här resan gentemot tidigare, fören jag kom på att vi var här i maj förra gången...

Johan OS-pressar på något fint. Klippan var riktigt kall första dagen och vi hade alla problem med värmen i fingrarna, men det gick om man ville! 

En 7c som äntligen fick se sig besegrad! 

Det började regna under dagen så vi tog skydd under klippan. Blåste satan och blev kallt, men jag och brorsan kokade kanel-te och hade det nice ändå! 
Vi tog skydd från regnet vid närmaste fik. Det visade sig vara en utmärkt idé då det var live-konsert under kvällen! Allt från Daft Punk, Mando Diao och Ledin spelades för fulla muggar. Vi drack bärs och spelade kort (var uppenbarligen bara jag som kunde de korrekta reglerna till spansk skitgubbe, alla andra var vilsna).  
DAG 2 - SIBRÄCKA
Det började dåligt. Dagen innan så hade det regnat långt in på kvällen och det var nu ganska så blött även på överhängspartierna på Tjörnbroklippan. Morgonen spenderades på Statoil (världens sämsta kaffe?) i hopp om bättre förhållanden. Planen fungerade! Sibräcka, en relativt ny klippa vi aldrig besökt tidigare, var målet. Varför just denna klippa? Det fanns en led med namnet Svampbob Fyrkant. I rest my case. 

Från den här klippan tog vi många sjukt bra bilder med Johans kamera, så det kommer mer härifrån i nästa inlägg. 

Finfin flakklättring, något av en favorit. Rebeccas nya rep matchar inte min gear, det är inte okej. 

Johan onsightar en fin 7a och optar ut på slutet genom att köra långemansbeta. Oh well, går det så går det! 

Rebecca rensar en lååång led fylld med varierande klättring. Förvånansvärt rolig! 

Vi var under dagen först på plats på klippan (många lokala klättrade dök upp allteftersom) och tog då vara på den bästa, största och plattaste stenen. Tips från coachen: leta ALLTID upp en bra bas där man kan ha all sin skit, gärna stora stenar. 
DAG TRE - GRANITGROTTAN
Äntligen! Denna kända klippa är man ju på ren princip tvingad till att besöka! Huserar Sveriges för tillfället hårdaste sportleder (som många egentligen bör ha lämnats bultfria om du frågar mig). Inget för oss kanske, men det fanns nog med klättring ändå. Dagen startade med glass och strålande sol, vädret var nu med oss! 

Imponerande tak!

Dagens uppvärmningsled!

Vilar armar, inte okej att ta kort då! Notera hur selen, kritpåsen och tröjan matchar. Måste hitta orangea hårsnoddar och orange tejp också...

Vi träffade en hel del människor ute bland klipporna, varav minst hälften var tjejer. Kul då det inte direkt är vanligt bland hemma-klipporna. 

Grym klippkvalitet även här, som på alla andra klippor vi besökte!

Resans klättermässiga höjdpunkt. En oklättrad historia som var bökig att ta sig till, men väl värd besväret. 

Både Johan och jag satte den på 2nd go. Jag har aldrig varit med om så få fotsteg på granit förut, sjukt coolt!

Starten på en av de hårdaste lederna i Sverige. No biggie... (jag kom inte så mycket längre).
DAG FYRA - VINDÖN OCH NORDENS ARK
Kvällen innan så släppte vi av Rebecca och Gustav i Uddevalla. En dag återstod dock och tanken var hälften klättring samt hälften Nordens Ark (djurparken). När vi väl vaknade så var vi ganska så sega i kroppen, men det vara bara att packa ihop och dra igång. Vindön var plaskblött men vi hittade våra mini-projekt för dagen. Ett fåtal press fick det bli innan det var dags för djurpark. Det var även grymt att få se många av de kända trad-klipporna i Bohuslän på vägen, riktigt imponerande. Jag blir mer och mer sugen på att börja...

Olle nöter in cruxet på en 6a+. Trots att han klättrat färre än fem gånger så klarade han i princip allt vi gav honom. Ge mig ett halvår med honom så kommer det hagla 7or!

Att inte ha tränat fingrar men att ändå klara av ett delikat crimp-crux är stort. Jag måste dock lära honom ett och annat när det kommer till att matcha sin outfit. 

Vindön. Vi var här även på förra resan, grym klippa. Coola strukturer och många leder av hög kvalitet. Väl värd fler besök. 

Johan onsightar ytterligare något. Den här resan handlade till 90 % om att antingen onsighta eller att flasha goa leder. Mer om det i nästa inlägg. 

Ytterligare en onsight. Resans sista press för min del.

Johans sista press. En pumpfest utan dess like, vågat att ge sig på när det är sista dagen och utan någon direkt pumpträning veckorna innan. Våga vinna!

Röd panda!

Minns inte vad det här var! Bra djurpark, Nordens Ark. Är själv inte så mycket för djurparker, men jag gillade upplägget här. 

Le tigers.

Ovårdad skägg (försökte kamma det med en halv spork). Vi luktade inte gott vid den här tidpunkten, but who cares?

Avslutade resan med en sjukt varm öl (glömde den i bilen). Fick öppna den med Johans trasigare öppnare som satt i nyckelknippan till bilnyckeln som satt i ratten. Bra idé Torbjörn, bra idé...
Nästa del kommer snart!

lördag 26 april 2014

Skallaberg - granit som det ska vara

Innan jag redogör för hela helgen på västkusten - don't worry, det inlägget kommer när jag skakat bilder ur brorsan och Johan (jag måste köpa en kamera...) - så måste dagens eskapader presenteras.

Det skulle kunna summeras lite lagom osexigt: snortrött på morgonen, mindre bakfylla, vi hittade inte klippan, blodblåsa, flapper på lillfingret, smått oförklarligt bultad bouldervägg, mossa i håret och i ögonen, halvt stukad fot, ca 10 fall i branterna runt klippan, skrapade upp axeln på en gren som fastnade i mitt linne, kallpump på uppvärmingen etc etc etc.

Men då missar man allt det goa man kommer att minnas under kalla, regniga novemberkvällar.

Galet bra väder. Gott sällskap. Två nya årskryss på fjärilslistan (tosteblåvinge och grönsnabbvinge). Magnifik natur. Ny klippa. Grym kvalitet på graniten som var snäll mot huden. Min första svenska 7a-onsight. Min första 7b-flash. Fulsnygga boulderleder som man älskar att hata och bara måste besegra. Flapper på lillfingret (jag njuter lite av ytliga skador och blod, so sue me). Johans galna pumpfest som gjorde mig skrattfärdig och honom illamående (men ändå välmående efter att toppen var nådd!). Hela åtta (!) nya leder klättrade på en dag. Grym potential för att borsta upp coola boulderproblem. Max hamburgare. Godis. NHL.

Bra skit.

De lite kortare lederna, Johan har just onsightad en krävande 7a+. Jag avböjde möjligheten för att istället kötta en one-move-wonder 6c+ som egentligen bör bouldras. Nästa gång. 

Slätten har sina stunder, men skogarna i södra Östergötland och Småland är mitt hemland. Underbar natur i Skallaberg, ser fram emot fler besök. 

onsdag 16 april 2014

En grym, om än brokig, säsongsstart!

Strikt träningsprogram designat för att öka styrkan och pusha uthålligheten. En gedigen bouldersäsong med fokus på Västervik där specifika projekt var huvudsyftet. Många långa dagar, hela helger, sena kvällar och trötta, ömma morgnar.

På förhand en bra idé som skulle kunna gett bra resultat och byggt upp oss väl inför den kommande repsäsongen (som trots allt ändå är det man satsar mot). Verkligheten hann dock ikapp oss...

Fingerskador, armbågsskador, rehabträning, fågelskådning, Kolmården, sovmorgnar och chipskvällar. Skaplig kontrast. Med det sagt, vi hade ändå en grym försäsong/säsongsstart sett till upplevelser och prestationer. Även om det var så långt ifrån det vi planerat.

Projekt vi borstade upp med förhoppning om att göra sittstarten. Tyvärr så var den väldigt awkward och fruktansvärt oinspirerande, så vi körde på ståstarten istället. 

Bouldern består av cirka två moves: upp med en häl och flytta vänsterhanden till en hyfsad rail. Sedan är det "bara" att pusha. Medan Johan försökte göra det graciöst så sälade jag mig till mig en FA. Buttfumble (6A/+) var född. Inget jag rekommenderar...
Eddie. Johan var nära i december och ännu närmare i februari. Synd bara att klippan stänger 1 mars, en del av charmen!

Ingen vila! Man är lite lagom pumpad här och har sedan hela cruxet kvar. Absolut ingen vila, någonstans. Grym power-endurance! 

Ali Baba, förhoppningsdödaren. Man anländer till Solvik med pepp och psyche, sedan värmer man upp. Tjugofem meter pump efter en vinterträning dominerad utav bouldering går sällan bra ihop. Johan sköter det dock med stil! 

...

Tröttkeps, den finaste av de korta sexorna i Solvik. Krävande sistamove!


Precis där! Till och med jag måste mer eller mindre dyna, förstår inte hur kortare klättrare orkar. Snart sitter den! 

Ny utrustning fixad för fotografering! Svårhanterad till en början...

Jag blev minst sagt positivt överraskad över hur bra det gick för mig på Eddie. Är nu riktigt taggad på att kämpa vidare, det vore en ny högstanivå för mig på många sätt.

Sjukt coolt crux. Man stirrar på greppet man ska till, huvudet kanske en decimeter ifrån det. Sedan släpper man och försöker falla in i kanten. Hårt att ens göra det enskilt! 


Såååå nära! Den sitter snart! 

Night sesh! Marty Matt åkte ner efter förfining av beta. Jag halkade på fotsteg i starten. Johans send of the season! 

Stort block. Liten Johan. 

Ostbågehållning. Inte okej, jag informerade bestämt om detta i mitt första blogginlägg från Turkiet. Fy Johan, fy! 

Dat focus! Lillsjön är hårt! 

Säsongens höjdpunkt, glad Törbjörn efter att Silverado gick ner. 
And now... VÄSTKUSTEN!