Framtida projekt i Östergötlands omnejd

Efter att ha sammanställt en lista på de (enligt mig) bästa sportsexorna i Östgötaguiden så började jag fundera. Jag fick efter det inlägget mottaga en del... vi kan kalla det konstruktiv kritik? Det var uppenbart att jag inte hade klättrat tillräckligt mycket för att göra en sådan lista rättvisa, och jag är till viss del benägen att hålla med.

Så, den här gången utan ett specifikt gradspann i åtanke, vilka är egentligen de finaste linjerna i närheten? Vilka leder bör jag ge mig på nästa säsong? Vissa leder har jag haft i tankarna länge, andra är lite mer färska. Here goes.

Pieta - Garpedans

En mytomspunnen och lokalt känd led som utöver sin historia även ser sjukt cool ut. Med Västerviks-området karakteristiskt lena granit består Pieta utav flera meter blank, vertikal och vad jag förmodar är väldigt teknisk klättring. Trots att den är relativt orepeterad (tre bestigningar totalt?) så har den inte växt igen, så det här är faktiskt den led jag är mest sugen på av alla på listan. Någon som har beta?

Karelin - Solvik

Efter att ha säkrat Johan på den här skönheten vid säkert 15 press och otaliga doggningar så har inte bara betan smittat av sig, utan även entusiasmen och viljan att göra den. Kände på den vid ett tillfälle för ett par år sedan, men nu är jag sugen på mer. Teknisk, känslig första halva som med sina få bultar får det att kittla i magen. Tic-tac toeandet på mitten som avslutas med en redpointcruxdyno, och sedan ett litet tak att forcera innan man kan klippa ankaret högst upp på klippan. Vilken beast!

Kennys crack - Jonsbo

Monster! Gradmässigt den lägsta på listan, men jag kommer ha betydligt mer problem med den än andra. Sprickklättring som kräver tekniker jag bara kan drömma om. Friends och kammar större än min  röv (nästan) och ett tak som jag sist knappt kunde aida mig igenom. Det kommer bli en sjuk kamp!

Tynn Onsight - Korpberget

Nej, inte  det Korpberget. En okänd klippa med ett fåtal leder, långt bort från Linköping. Lär vara igenmossad (någon som varit där?). Men av allt att döma så måste man någon gång i livet klättra den. Efter lovord från Fredrik Andersson, som var med att etablera klippan, och konsultation med guiden så är saken biff: den här ska onsightas! Någon som är sugen?

Rampfeber - Jällsjöklippan

Har inte varit vid Jällsjöklippan på flera år. Allt annat i sportväg är avklarat, så motivationen till fler besök sjönk i och med Johans send av leden. Ett blankt face med arete till höger och ramp till vänster som avslutas med tunna crimpers på den rödaktiga granit vi är så vana vid från övriga crags i området. Kan tänka mig att det är grymma fotomöjligheter på den här också, i och med läget. Om nu inte hygget vuxit igen totalt sen sist, vill säga.

Nosferatu - Solvik

Den andra traditionella leden på listan. Helt annan karaktär. Smalare spricka, från botten till toppen, en av få naturligt säkrade leder på Solvik. Har sett folk toppa den ett fåtal gånger och jag blir sugen att knyta in mig varje gång. Kanske nästa projekt i Solvik efter Karelin? Någon som har ett kilset att låna ut?

Sommar med Hampus - Ågelsjön

Såväl DWS som soloklättring har lockat de senaste åren, men det har aldrig blivit mer än mentala utmaningar. Här vore det kul att verkligen få kämpa sig upp, kanske ta ett par läskiga fall i cruxet (var nu det är), få känna på ett par ryggplask. I och med att jag i snitt bara besöker Ågelsjön en gång per år så får det bli målet sommaren 2016, utan tvekan.

Utopia  - Solvik
A man can dream...

Vad har jag missat den här gången? (Du vet vem du är ;)

Garpedans is the shit!