"My knee feels great!" said no one ever.

Det är fan inte rättvist!

Som tonåring fick jag hoppa på kryckor för många veckor efter att ha förstört mina knän. Ingen hundraprocentig diagnos någon av gångerna, men förmodade uttänjda ledband var förklaringen allt som oftast. Svullna satan och fyllda med brosk och blod, jag har nu, 10 år efter, glömt bort vilket knä som var värst och om jag pajade ett knä två gånger om, eller om det "bara" var en gång var.

Efter allt det så blev det hemska knäskydd i 5-6 år, vilket hjälpte. Inga mer knäskador, free as a bird!

Spola fram till tidigt 2010-tal. Så fort jag besvärade mig med att pausa klättringen för en kväll och istället valde att springa så kom jag hem trött, nöjd och med en dov smärta i främst vänster knä. Oh well, jag sprang ju ändå inte mer än kanske 10-20 gånger per år under nästan tre år, det var lugnt.

Spola fram till vår/försommar 2013. Löpningen hade tagit fart igen och jag hade till och med vidtagit förebyggande åtgärder för att minska risken för knäbesvär. Vad händer då, istället?

Löparknä.

Det är inte diagnostiserat av en legitimerad sjukgymnast, inte bekräftat av en läkare. Men jag känner min kropp, och speciellt mina knän. Oavsett vad det är, strikt fysiologiskt, så beror det hela på överansträngning genom för hög träningsdos på för kort tid. Musklerna och konditionen håller ett tempo mina leder inte kan följa.

Idag blir det ett nervöst första test. Ett väldigt lätt, lugnt pass, barfota runt en gräsplan. Se om vänster knä säger ifrån eller inte. Förra veckans abrupta och (för mig) hjärtskärande avbrott följt utav fruktansvärt smärta har fått mig att vila från all fysisk aktivitet samt påbörja/fortsätta lite rehab-styrka. Skiter det sig idag så blir det konsultation med sjukgymnast.

Den här veckan har varit pisstråkig. Jag behöver verkligen mina endorfiner.

Fuck you knees, fuck you very much!

Welcome to the Jungle

Så är man här igen. Den ökända skodjungeln. Som klättrare trodde jag att det var svårt nog, med alla faktorer att ta hänsyn till. Listan var "enorm":

- Aggressiva eller snälla?
- Hur sitter hälen?
- Vilket märke?
- Hur liten storlek?

Det var i princip allt. Dessutom så lyckades jag med en jackpot när jag köpte mina Miura, bättre klätterskor har jag aldrig ägt.

Sedan kom löpningen.

Löparskor. Ska det alltså vara så komplicerat? Köp ett par som sitter skönt och ge dig ut och spring, eller? Haha! I laugh in your general direction! Det är SJUKT JÄVLA SVÅRT! Kolla bara in listan:

- Typ av sko? Vill man ha ban-sko, asfalt, trail, off trail?
- Typ av sula? Vill man ha barfotakänsla eller inte, minimalistisk, ett mellanting, eller klassisk, tjock sula?
- Om minimalistisk, hur stor drop, om någon?
- Vilket märke?
- Ska man kunna springa utan strumpor i den?
- Dränering?
- Kompatibel med svensk vinter?
- Hur stor storlek?
- Färg (jag är mer fåfäng som löpare än som klättrare, tro det eller ej...)?

Det absolut svåraste är dock det faktum att man inte kan känna efter. En klättersko drar man på sig, går lite i, kanske får hänga på en liten vägg, och sedan köper man det som känns bäst. Ett par löparskor som man planerar att använda i kanske 1000 km, med sträckor upp till 160 km per gång, är annorlunda. Hur känns skorna efter tre timmars löpning i ett lerigt spår? Är komforten densamma? Passformen? Är den tunna sulan för tunn för lång-pass, den tjocka sulan för tjock?

I den bästa av världar så hade man behövt en vecka på sig för att skaffa sig en hyfsad uppfattning om vad man tycker om ett par nya skor. Nu får man istället gå på magkänsla och externa omdömen.

Mina nuvarande skor var ett bra köp. De fungerar alldeles ypperligt på asfalt, helt okej i spår, inte så bra i trail och inte alls off trail. Blir det för lerigt så kan dock till och med spår bli problematiskt då mönstringen inte är alls djup. Men på asfalt flyger jag fram!

Jag behöver nu följande:

Ett par minimalistiska trail-skor. 0-4 mm drop, har inte bestämt mig för vilka ännu. Alternativen är som följer:

New Balance Minimus 10v2 Trail. 175 gram, 4 mm drop. 

Erkänt bra märke, snygg design. Sulan ser greppvänlig ut, vilket jag behöver. Är bekväm med de 4 mm i drop jag har, så det här känns som ett säkert kort.

Merrell Trail Glove 2. 198 gram, 0 mm drop. 

Bra märke jag blivit tipsad om. Lite tyngre sko, men den ser snabb ut!

Iniv-8 Trailroc 150. 150 gram, 0 mm drop.

Lätt sko! Har fått bra omdömen, men har väldigt tunn sula, vilket är något man bör vara medveten om. Den absolut snyggaste skon någonsin, vilka färger! Finns dessutom en lite tyngre och mer stabil variant om man tycker den här är för tunn. Den här ligger högt upp på "vill ha"-listan.

New Balance 110. 219 gram, 4 mm drop.

Brorsan har loggat på tok för många km i den här skons föregångare och kunde inte vara mer nöjd. Hade den här varianten inte sett ut som en spya efter St. Patrick's Day så hade jag förmodligen köpt den, men nu är jag osäker. Finns i en annan färgkombination, har dock inte sett den i Sverige. Synd!

Jag behöver även ett par skor anpassade för spår/trail med lite mer sula, max 4 mm drop, för de kommande långloppen under 2014. Alternativen är som följer:

New Balance Minimus 10v2. 184 gram, 4 mm drop.

På hemsidan står det att skon är "odor resistant". Bara det gör skon till en seriös kandidat, även om jag inte för fem öre litar på säljsnacket. Snygg är den i alla fall!

Inov-8 Road-X-Treme 178. 178 gram, 3 mm drop. 

Rent teoretiskt så ser det ut att vara den perfekta skon, men då varken jag eller brorsan har erfarenhet av Inov-8 så ligger jag lågt. Om det är något märke jag hört bra skit om så ligger Inov-8 förmodligen i topp. Snygga skor, dessutom!

Jag är även riktigt sugen på ett par off trail-skor, minimalistiska med 0-4 mm drop. För tillfället så springer jag inget off trail då jag inte har skor som klarar det, men jag är väldigt sugen på att börja!

Icebug Acceleritas 3. 195 gram, 4 mm drop. 

Tydligen så ska sulan, som efterliknar mönstringen på traktordäck, ha äckligt bra fäste när man kör off trail. Så bra att man nästan fastnar. Då jag nu halkar runt som Bambi om det regnat så gör det den här skon väldigt attraktiv. Frågan är bara om jag verkligen behöver den... Men man måste väl stödja svenska företag?!

Sedan skulle jag hemskt gärna köpa mig ett par nya asfalt-skor, antigen ett par FiveFingers eller en tunn minimalistisk sko med 0 mm drop. Alternativen är som följer:

New Balance Minimus HI-REZ. 106.8 gram, 0 mm drop. 

Den här skon väger banne mig ingenting! Och snygg är den också!

Merrell Barefoot Run Vapor Glove. 159 gram, 0 mm drop. 

Ser ut lite väl mycket som Jamaicas färger, annars nice! Inbyggda reflexdetaljer dessutom, det skadar aldrig!

Det är med andra ord lite svårt det här, med att välja skor. Minst två par ska köpas i höst, varav ett av dem är tänkta som förstahandsval i TEC 2014 50 miles. Förmodligen kommer jag dra mig upp till Addnature i Stockholm för att testa så många skor som möjligt. Förhoppningsvis finns även ett löpband. Om inte så känner jag mig smått körd. 

I slutet av september bör jag ha åtminstone ett nytt par! Ser fram emot det väldigt mycket, mina Brooks Pure Connect till trots. De är bra, men det räcker banne mig inte med ett par skor. Min gode vän Peter hade tydligen åtta, och man kan ju som ren löpare inte vara sämre än en orienterare! ;)