Topp 3 upplevelser som åskådare

Att rangordna sina egna topprestationer är varken så värst svårt eller utmanande, men då klättring är så mycket mer än de få sends man förmår sig hinna med så fick det mig att fundera på övriga tillfällen då glädjen varit (nästan) lika enorm.

Det visade sig inte heller vara så svårt.

Man har fått se en hel del genom åren, många vänner och bekanta som klarar projekt och pushat sin prestationsförmåga gång på gång, så man kan tro att en liten Topp 3 inte skulle räcka. Nu slank det visserligen med en runner up eller två i listan nedan, men vad som faktiskt skulle listas kristalliserade sig nästan så snart som tanken om att skapa det här inlägget kom till.

3. Gustav krossar El canalillo de la mari (6b+)
För någon som föredrog bouldering och inte hade sportklättrat så mycket innan vi drog till El Chorro, Spanien, så var Gustav hänsynslös mot det mesta. El canalillo de la mari var ca 30-35 meter med ett långt, roligt dieder de första 20 metrarna (stämklättring med magnifik utsikt). Gamarna cirkulerade över oss dagligen vid den här sektorn.

Efter diedret så är man inte så värst trött, mest i benen kanske, men de sista ca 10 metrarna som går ut på facet till höger är tekniskt, känsligt och något luftig klättring. Jag minns hur jag själv hade problem i cruxet, medan Gustav på sitt press cruisade igenom det hela på ett lugnt och metodiskt vis som bara Gustav kan.

Smilbanden gick från öra till öra och kvällens 1l-öl smakade desto godare.

2. Rebecca skickar Black diamond (6b+/c)
Den här lille rackaren till led har jag aldrig förstått mig på. Har gjorde den tre gånger nu och varje gång blir jag förvånad över hur svårt jag har för att läsa den. Garanterat ny beta varje gång.

Rebecca däremot, som kan hitta grepp och beta vilket en själv får leta efter i dagar, gjorde processen kort med leden och skickade den bara ett par timmar efter att hon känt på den för första gången. Jag minns hur jag med förvåning och förvirring säkrade henne på det slutliga presset, som var tusen gånger mer flytande och väl utfört än de gånger jag själv gett mig på besten.

Inte förvånad över att hon klarade den, utan över hur lätt hon fick det att se ut, vilket är den totala motsatsen till alla mina försök.

1. Johan persar med Sara (8a)
Man korsar bara 8a-gränsen en gång i sitt liv. Att ens få göra det är mäktigt, men att få uppleva det som den novis jag var vid tiden kändes ungefär lika stort. Det är inte ofta Johan fullkomligt skriker ut sin glädje efter att ha klarat något, oavsett vad, men vrålet efter Sara är inget jag glömmer i första taget.

Första presset sket sig i cruxet. Sedan minns jag inte om det var andra eller tredje som det gick på till slut. Minns dock att vi fixade öl den kvällen för att fira (och en pizza?) innan den reggades på 8a.nu. Stort var det! Vore kul att själv få göra den någon dag.

Gustav på El canalillo de la maru, ca 1/3 gjord, det roliga har precis börjat! 

Delad glädje är sannerligen dubbel glädje. Det finns en orsak till varför jag sällan ger mig ut och bouldrar i min ensamhet. Med rätt klätterkompanjoner kan vilken skitdag som helst bli riktigt go, även om ens egen klättring inte stämmer.

Förvirring och halvdan klättring på Råsklippan - en vanlig lördag!

I sedvanlig ordning så planerar gänget i Climbtastic Three exceptionellt bra. Framförhållning är lite av ett ledord. Johans bil strulade under fredagen, så vi var tvungna att leta skjuts. Av någon okänd anledning så spenderade vi de första timmarna på fredagskvällen med att konstatera, "ja, bilen kommer inte fungera, jag undrar hur vi ska ta oss ut", utan att egentligen göra så mycket mer. Men ölen var god.

Feelers skickades till höger och vänster - sms, Facebook, you name it. Sjukdom, Chamonix, folk var i Stockholm, bilar var redan upptagna - det hela blev uppenbart: tåget till Överum! Valet stod mellan promenad till Slattefors, buss till Grebo eller tåg till Råsklippan. Inte så mycket till val...

Uppstigning. Kaffe. Packa. Tåget! Vips så var vi två, Reb stannade hemma för att kämpa emot gårdagens öl, en kamp vi alla känner alltför väl. Bakfylleklättring är dock numer snarare standard än undantaget på lördagar, så Johan och jag, som klarat oss lindrigare, rörde oss långsamt ner mot stationen.

148 spänn. Enkel resa. För en person. Linköping - Överum. Vilket jävla RÅN! Med bitter smak i munnen lade vi om planen för eftermiddagen till förmån för att kunna lifta hem istället. Man kan alltid hoppas!

Gångtunnel i Överum, feint! 

Väl framme, efter en hastig frukost och hätska diskussioner gällande småstadsfrisörsalonger, så var det dags att komma igång. Ett problem uppstod dock tämligen omgående:

Vad är det egentligen för leder som finns på Ingemars vägg på Råsklippan? 

Efter konsultation med tre förare, diskussioner med andra Lkpg-klättrare (kul att träffa folk ute!) samt ett mycket givande och trevligt samtal med en lokal veteran, så började det kristallisera sig. Såhär anser vi att det ser ut, från vänster till höger:

• Undercling (6a+): Tydlig linje, har dock av okänd anledning två bultar vid andra bult, i samma höjd. 
• Red delicious (?): Inga bultar, alltså, linjen existerar för tillfället inte (trots att folk har reggat den). Om det nu är så att den är tänkt att vara insprängd mellan Undercling och Old man river så är linjen inte direkt tydlig, och lederna bör gå in i varann. Det skulle kunna vara så att det här egentligen är 7a+/7b-leden som går mellan Old man river och Gas i magen, men Red delicious är på alla förare inritade för långt till vänster för att så ska vara fallet. Enligt mig så finns inte den här leden (än).
• Old man river (6c+): Solklart. Inga konstigheter, inga grepp har lossnat, det här är samma gamla led som tidigare. Alltså, den första bultlinjen efter Undercling.
• River (7b): Det är inget snack om att leden som går mellan Old man river och Gas i magen är den hårdaste på Ingemars vägg. Det verkar heller inte vara något snack om att det är den här leden som grepp har lossnat på (ska dock inte ha påverkat svårighetsgraden nämnvärt). Vad som däremot är oklart är namnet (har den hetat något annat tidigare, innan grepp lossnade?) och varför vissa börjat envisas med att kalla den Old man river (7b)?
• Gas i magen (6b+): Går ej att missa.
• Småländsk dynamit (6c+): Går ej att missa. 
• Björnbajset (6c): Går ej att missa. Finns dock en bult som gör att man kan gå in i Småländsk dynamit, om man känner att cruxet på den leden blir för blodigt. 
• Projekt (?): Direktstart på Björnbajset, finns inga bultar.

Så! Det tog ett tag, men det var såhär vi tolkade röran. Vore intressant att se hur de gamla Västervik-förarna ser ut och vad som omnämns i dem, om något. Lättast nu vore kanske att ta bort informationen om Red delicious och leta fram korrekt/cementera namnet på 7b-leden. Topon på 27crags stämmer inte just nu. Men men, såhär blir det ibland. Rekommenderar River i alla fall, roligaste leden på Ingemars vägg!

Johan avslutade med att plocka ned sin karbin från Dansa med myggor (äntligen) och att näääästan onsighta Ostkustens pärla. Synd att den var så smutsig/oklättrad! Får bli nästa gång. 

Vi gav oss på att lifta, men alla kollade bort och körde vidare. Förmodar att vi inte såg så tillförlitliga ut med skitiga kläder, konstiga väskor, sittandes på vägkanten klockan 18:30 i Överum en lördag. Oh well, värt ett försök! 

Tåget hem blev till gratis ersättningsbuss, så slutet gott allting gott! Men aldrig mer tåg till Överum, för det ockerpriset! Tur då att klättringen är go nog.

Coola kids sitter längst bak i bussen! Tog mig bara 25 år...