Fruktansvärt fantastisk helg!

Är helt slut efter helgen som varit. Man tömmer fan batterierna varje gång, det är i veckorna man får ladda upp energin för allt man gör. Hoppas inte plugget blir alltför lidande. I alla fall, Valborgsfirande, kopiösa mängder öl och strapatser på Platens till trots så hann vi även med lite klättring. Vi hade perfekt väder, men dessvärre inte tid nog att utnyttja det maximalt. Det fick bli ett par snabba timmar i Knutby, men det gjorde mig ingenting. Såhär i efterhand så kan jag bara nicka glatt och hoppas på mer.

Vaknar tidigt på lördagen och fruktar bakfyllan som lär sabotera större delen av dagen. Inser snabbt att jag sluppit undan med nöd och näppe, ett tiotal öl och whiskey till trots. Är det inte fosterställning så är jag visserligen alltid nöjd med bakfyllor, men den här var oförtjänt lugn. I vanlig ordning så klättrar man när man är ledig, vilket på helger innebär att man då klättrar bakfull. Det här sker (på tok för) ofta, man börjar lära sig att hantera det hela. Vatten, kontrollerad andning och fokus brukar hjälpa, något jag försöker hålla mig till även när jag inte klättrar. Efter att ha fått uppleva en helt ny nivå tight bil tack vare världens största crash pad (kudos Rebecca och Gustav!) så kände man sig pånyttfödd när man klev (läs: klämdes) ur bilen. Det var dessutom redan fyra bilar parkerade i svängen, lite sällskap i Knutby är ett sällsynt men välkommet fenomen!

Vi värmer ett par gånger på Bohusdrömmar, en galet fin spricka som alla borde göra. Jag är sedan sugen på att försöka skicka mitt projekt Långa natten (7A) så fort som möjligt, med krafterna i behåll och en än så länge lugn bakfylla. Självklart så är problemet ockuperat utav de gästande klättrarna, så jag känner lite mer på Trollkarl (7B) istället. Det gör ont, går dåligt och känns tungt. Sticket är inte optimalt och linjen inspirerar inte. Vi rör oss istället till Q-blocket och börjar leka på var sin sittstart. Johan som tidigare mest fokuserat på att inte avlida av sin bakfylla (som var smått oförtjänt) börjar komma igång. Vi sitter på var sin sida om den enorma vattenpöl som ligger under stenen och diskuterar beta, gårdagens strapatser och förundras lite mer över storleken på den nya crash paden. Jag på Mad Hooker ss (7B), Johan på Footsteps (7C+).

Mad Hooker ss går in i den 7A+ jag gjorde nyligen, men har en sittstart lite till höger. Problemet den går in i är redan ett trestjärnigt sådant och med den tillagda starten blir det hela skadat fin klättring. Sakta men säkert jobbar jag in alla moves och ökar därmed på mitt självförtroende. Inte ens ett oväntat fall som resulterar i en otroligt smärtsam landning (min röv hade garanterat brutits, om jag nu hade haft en...) kan rubba min glädje. Det är kul att klättra! Johan jobbar in sitt problem och skickar det tämligen omgående. Sjukt starkt att jobba in den så snabbt under förhållandena som rådde, alltid inspirerande!

Efter ett tag så blir i alla fall Långa natten ledig och jag beger mig dit omedelbart. Drar på mig skorna, kalkar upp och ställer mig i position. "Se om man har någon juice kvar!". Upp med hälen, skicka från underclinget. Fastnar på greppet direkt, låser av och börjar flytta fötterna samtidigt som Johan flyttar paddan och peppande konstaterar att jag faktiskt har juice kvar. "Där är juicen" uttrycks efter första flyttet, den mannen har alltid djupa saker att dela med sig av. Missar lite på nästa skick, men friktionen är så bra att det inte gör något. Sedan flyter det bara på. Toppar ur efter ett betamässigt perfekt utförande (inte likt mig), dagen blev just grym.

Vi sluter upp med dem andra och får då hör att vi inte är ensamma om att ha presterat i värmen. Rebecca har skickat flera projekt, Gustav betar sedvanligt av allt Knutby har att erbjuda (ett elakt träd till trots) och Daniella gör detsamma. Innan vi åker hem så jobbar jag lite mer på Mad Hooker ss samt någon low ball one-move-wonder-7A+ jag glömt namnet på. Samtidigt så väljer Johan att ge sitt långfinger en smärre omskärelse vilket innebär att det är slutklättrat för dagen. Alla är glada och nöjda (förutom Johans finger). Efter ytterligare en trång bilfärd så kommer man hem nöjd och trött. Kvällen och natten spenderas sedan i Smålands skogar, där ytterligare kopiösa mängder öl förtärs tillsammans med grillad mat, gott umgänge och fylledans fram till 04.30. Men det är en annan historia, som dessvärre fortfarande är smärtsamt påtaglig i form av en (förtjänt) bakfylla. En bra helg i vilket fall, med schysst klättring och goda vänner. Alltid roligt!

Johan på The Office (7B+). Björnblocket var magnifikt, The Hourglass (8B) är stort att ha känt på!

Hål in Two (6C+), baksidan av Björnblocket. Finfin travers jag kan rekommendera. 

The Climbtastic Three - Trailer!

En liten sneak peak till kommande filmen jag klippper ihop. Trailern nedan är en teaser tänkt att locka fram er nyfikenhet på vad vi gör. Den slutliga produkten kommer garanterat bli mycket mer sevärd, med en mängd coola problem från oss alla tre under boulder-våren som varit. En vår där vi slagit personliga rekord och tagit bouldrandet till nya nivåer. Filmen kommer tyvärr inte att visa något där vi presterar på topp, det vill säga prestationer på vår maxgräns. Det är svårt att filma och att veta när man ska filma, alla som klättrar vet att det ultimata presset och skicket ofta kommer när man minst anar det, något man inte helt lätt bara gör om i ett hafs.

Det är lite med glimten i ögat jag postar den här. Vi har hela tiden skämtat om att vi borde göra en klätterfilm i och med att vi själva kollar på sjukt många. Mina estetiska kunskaper är, om man säger det snällt, begränsade, mitt ursprung och mina kreativa föräldrar till trots... Det är inte för intet jag ibland funderar på om jag är adopterad. Så ta eventuella effekter, konstiga sekvenser och övergångar med en nypa salt, jag gjorde så gott jag kunde. Filmen som kommer senare kommer vara betydligt renare och fokusera mer på klättringen, vi har många fina klipp att visa er alla!

Hoppas det kommer smaka!
/The Climbtastic Three

Freakin' rain!

Det började sannerligen inte bra. Uppstigning 06.45 en söndag (bara det), inget kaffe, olydiga möss och blött! Blött som fan! När klockan väl slår klättring så är det inte direkt torrare heller, men vi chansar. Vi, jag och Johan, åker mot Jällsjön, en klippa med finfina leder och grym potential för fler. Synd att man inte bultar själv. När vi väl kommer dit, resan tog väl kanske 45 minuter, så är det bara att börja traska. Jag har mina Meindl-kängor så jag går på, medan Johan desperat följer i sina vanliga skor. Det var blött, om man säger så. Lite mosse-karaktär på markerna vi gick på. Jättekul för mig med skor som klarade det, mindre kul för Johan som såg ut som en skållad råtta när han skuttade mellan tuvorna. Han blev blöt ändå.

När vi väl började närma oss klippan så såg vi direkt att Rampfeber (8a) var blöt. Oerhört fin linje som lockar något fruktansvärt även om den är för svår för mig. Men den var blöt. 7b-leden inne i skogen var desto blötare, sprickklättring som det är. Vi deppar en stund, hittar visserligen en fin boulder, men går sedan in i planning-mode. Vilken klippa blir det nu då? Efter mycket om och men så bestämmer vi oss för Dynestad, den kan vara hyfsat torr trots vädret. Sedan var det bara att börja traska tillbaka. Jag i rask takt rakt mot bilen, Johan skuttandes i ett zick zack-mönster för att undvika den oundvikliga vätan. Han blev blöt ändå.

En timme senare så är vi framme. Nästa anmarsch är inte lika lång, men desto lerigare. 17 kilo gegga senare är vi framme och... allt är plaskblött! Wohoo! Jag ser ytterligare en ensam, seg och deprimerande eftermiddag i min soffa framför mig, allt tack vare vädret. Men det visar sig att inte allt är helt blött. En torr led! Vänsterinsteget, en soft 7a+ som jag redan gjort. Damn. Johan flashar den tämligen enkelt och då återstår inte mycket. Vi får helt enkelt köra på de minst blöta lederna. Kul att ha valfrihet.

Uppvärmningen sker på en 6a. Enkel flash tänker jag, inte då tänker klippan. Håller på att halvt halka ihjäl mig vid andra bulten, är nästan rädd för en stund. Fuskar mig upp hela vägen och toppar den sedan en gång till för att få upp värmen. Skitled. Vad som nu återstår är en 7b och en 6c. Teknisk och kraftfull klättring på imponerande formationer med slopers och crimpers som avslutas med en dyno, eller uppbruten klättring på en oklar linje med fler grepp än man kan använda, vad ska man välja? Lätt val.

Mitt party (7b) visar sig vara en riktig pärla. Jag glömmer dock som vanligt beta som en gud och Johan får gång på gång påpeka vad jag gör för fel, vad jag bör göra och hur jag ska göra det. Sedan får han förklara om allt igen då jag omedelbart gör på något annat helt fucked up sätt. Ibland hatar jag min hjärna. I vilket fall, till slut sitter den. Sista movet är sjukt fräckt. Man står på tå, båda armarna sträckta maximalt åt varsitt håll så att man ser ut som ett kors. Sedan skickar man mot toppen. Mina 189 centimeter till trots så var det precis att jag nådde, vilket gjorde känslan desto skönare. Onsightar sedan 6c-leden och vi åker hem trötta, hungriga och skitiga. Mycket bil, lite klättring. 20 mil avverkades, precis vad man vill på en söndag. Men imorgon blir det bättre. Norrköping, fint väder och torra klippor!

Måndag morgon. Jag hinner inte göra kaffe för jag går upp för sent, det börjar bra. Vad som följer är en kaskad av misslyckanden. Äpplena jag köper på Coop är för mjöliga. Ågelsjön är plaskblött och går inte att klättra på. Vi missar avfarten till nästa klippa. Jag blir snäst åt av Rebecca för att jag påpekar att vi missade avfarten till nästa klippa. Nästa klippa är blöt. Jag har huvudvärk för att jag inte fått mitt kaffe. Great.

Men det visar sig att det inte alls var en dålig dag till slut. Johan onsightar en oerhört fin 7a+ som jag sedan gör på 3rp, Rebecca leder den finaste 6a-leden jag någonsin klättrat, och Johan gör en cool 7c. Vi åker hem som vinnare, jag somnar i bilen, vinner tävlingen i trötthet på vägen hem och lyckas med min kycklinggryta på kvällen. Damn, regnet till trots så blev det helt okej. Klättrar jag såhär bra under sådana här dåliga förhållanden så kommer säsongen sannerligen bli bra!

BTW! Trailern till klätterfilmen jag klipper ihop är i princip klar, så den kommer den här veckan! Stay tuned!

Time to get psyched dude!

Där har vi det! Kvittot har anlänt! Även om jag hela tiden har hoppats och trott att min svajiga säsongsstart som repklättrare bara varit tillfällig och oturlig så var det skönt att nu äntligen få senda lite. Det dröjde förvisso men såhär i efterhand så är jag nöjd. Magen blev inte direkt bättre efter passet i Knutby, snarare tvärtom, men jag ser det som en period av deffning. Jag tappade säkert två kilo under veckan jag var sjuk, awesome! Det får ses som startskottet, för nu är man banne mig igång även på rep.

Knutby
Under veckan som gått så var det dags för lite mer bouldering. Jag kände mig återigen sprallig som en ungkalv, hade ju inte klämt granit på säkert en vecka! De spridda skurarna till trots så styrde vi skutan mot Knutby. 75 % av alla problem var visserligen blöta, men det gjorde mig ingenting. Vi värmde upp på solsidan av V-blocket, det allra första blocket jag bouldrat på utomhus. Glad som få så diskuterade vi (eller snarare jag) Project Runway, en diskussion som senare mynnade ut i rena trakasserier från Johans sida. Jag hävdar bestämt att det är ett sevärt program, Johan hävdar bestämt att jag är knasig. Inga nyheter där alltså.

En hätsk debatt senare var det dags att dra vidare. Jag var fortfarande glad och sprallig, Johans påhopp till trots. Vi rörde oss inåt för att se vad som var torrt. Långa natten? Plaskblöt. Mandolin? Tråkigt första-move, för lite klättring. Problemet på R-blocket? Visserligen torrt, men marken var i enlighet med Knutbys karaktär som en sjö. Längre inåt skogen! Rebecca bosatte sig för ytterligare press på en av Knutbys finare femmor, ny beta och allt. Johan ville testa ny beta på Trollkarl (7B+). "Varför inte" tänkte jag. Har sett honom försöka komma upp för den stenen i över ett år, har även hjälpt till i beta-letandet med att trycka upp hans röv så att han kom i position. Nu med ny Flash-beta, kanske är värt att kolla in.

Coolt problem, skickas snart av Chalk Girl. 

Efter några snabba försök så inser vi att betan Johan fått är grym. Johan jobbar på och jag funderar lättsamt på att även jag testa lite. Jag har intalat mig själv att min respekt för grader är för stor, man har inget att förlora! Sätter mig vid stenen, positionerar mig vid starten och drar. "Hnnnnnggggggnnn!!!" Hårt första-move, men jag lyckas ställa mig upp. Johan pressar lite till, tar sedan en vila. "Man kanske ska känna på cruxet ändå, bara för att". SMACK! Får upp foten på första försöket, smått förvånad. "Jaja, ibland har man tur". Johan jobbar vidare och skickar sedan problemet tämligen enkelt. 7B föreslås, jag nickar förståeligt. Testar sedan att linka alla moves själv... 

Sjukt, den är väldigt nära. Kommer förhoppningsvis att sätta den när förhållandena är på topp.

Pålstorp
Onsdag och torsdag kom att spenderas vid Pålstorp, en ny klippa vi upptäckt via Östgötaföraren. Korta, bouldriga och intensiva leder. Precis så man borde starta repklättring efter månader av hård bouldering. Såhär i efterhand måste jag säga att klippan är lite utav en bortglömd pärla. De rykten jag hört är lite väl hårda, klippan är att rekommendera!

Det regnar visserligen när vi ska ut på onsdagen, men vi tror det lär gå ändå. Överhänget ska tydligen gör att det fungerar i dåligt väder, let's hope so. Det visar sig att vi hade hyfsat rätt. Hälften torrt, hälften blött. Jag värmer på en snäll 6b som ändå ger mig kallpump. Vi är banne mig grymma på att inte värma upp ordentligt... Till vänster lockar en 7a som delar ankare med 6b-leden. Jobbar efter mycket möda in cruxet i starten, ska bara vila och sedan göra ett press. Självklart så vill Johan gå upp och flasha den, inga problem.

PROBLEM!

Johan försöker, stark som han är, att gå statiskt och korsa in i cruxet. Med andra ord, mer kraft på mitt (nåja...) gaston. Stenbitarna står som spön i backen, jag och Johan hänger bredvid varandra i luften och förstår ingenting. Alltid lika trevligt att fungera som beta-letare, försökskanin och hjälpreda, för att sedan se allt arbete gå åt helvete när Johan testar formen genom att pulvrisera grepp. Som tur var så blev det inte hårdare, vi hittade ett nytt grepp ändå :)

Torsdagen blev trevligare. Bättre väder, även om klippan fortfarande var plaskblöt på sina ställen. Vi hittar ytterligare en fysisk 7a som senare visar sig vara fruktansvärt fin. Johan missar onsighten i cruxet, samma ställe jag sedan missar min flash på. Båda klarar den sedan på second go, Johan med mer stil och finess gentemot mina stånk, stön och desperata skick. Skadat fin klättring. Allt som allt blir det en bättre dag än gårdagen för oss alla. Rebecca klarade dessutom redan nu sitt säsongsmål, 6b. Grattis på det! På vägen hem blev det Stångebro Gatukök. Winner, winner burger dinner (som en vis man en gång sade).

Avslutar med några trevliga boulderbilder, lär inte bli så mycket mer av den varan nu när repklättrandet äntligen är igång.

Skickar Tussilago, min första 7A. Knutbys finaste 7A?

Johan skickar Sammy Dahlman är fan bäst (7C+). Hoppas att jag en dag kan göra detta magnifika problem. Sittstarten nästa för herr Jönsson! 

Sparar en massa bilder för filmen jag trixar med, hoppas den kommer inom en snar framtid. 

Magen till trots...

Förvånansvärt och irriterande lite klättring den senaste tiden. Får väl ta och skylla på påsken, vädret samt avsaknaden av bil. Plus att jag blev magsjuk. Lite bakslag får man väl kanske räkna med då man trots allt haft en hygglig start på säsongen, men visst blir man bitter. Nu har även Instagram nått oss Android-ägare, så räkna med att jag spammar wanna be-foton från och med nu då jag inte har en bra kamera.

Förra onsdagen (4/4-12)
Johan hemrest, Torbjörn utan bil. Grät ut på Linköpings Klätterklubbs Facebook-sida och fick napp. Skjuts var fixad! Kajsa var vänlig nog att offra en eftermiddag för att klättra med en skäggig biolog som gillar tystnad. Lite kyligt var det allt (vädret alltså), men solen låg på. Vi valde Målstena-klippan. Nära, bra kvalitet på granit och leder samt eftermiddagssol. Dessutom ville jag testa det nybultade Norgesvat som trots sina lätta leder lockade en repklättrare med abstinens efter sten som var högre än fem meter.

Vädret var grymt! Jag körde fullt underställ men ångrade mig omgående då jag kände värmen. Hellre för varmt än för kallt dock. Det var vindstilla, soligt och behagligt. Jag lyssnade efter den enkelbeckasin jag och Johan hörde förra våren, men tyvärr blev det inget. Klättringen var desto mer givande dock. Sprang upp för en lätt femma på Norgesvat och förundrades över den täta bultningen (verkar vara bultat för kursändamål enligt Kajsa, så jag förundrades ej mer). Det var en promenadled, inga händer what so ever. Inte direkt perfekt att värma upp på, men skönt att höra det metalliska klicket från ens quickdraws när repet åkte i. Sedan blev det den "riktiga" klippan"

Inga direkta mål med dagen, hade mest tänkt jobba upp pumpen. Doggade upp Bobo viking (6c+) som blev förvånansvärt pumpande mot slutet, men ack så fin. Det blev sedan inte så mycket mer. Körde den tre gånger till, glömde betan som en gud, log över precisionen och kvaliteten på skorna trots omfattande smärta i tårna. Allt som allt, en bra kväll. Man fick smeka granit, öva på att knyta om sig i ankare (tog ett tag att minnas allt...) och bäst av allt känna att lite uthållighet finns kvar.

                                                            Målstena en solig vårkväll.

Idag torsdag (12/4-12)
Förutom ett misslyckat boulderpass någon vecka innan hade jag inte klättrat någonting på ett tag. Magsjuka satte stopp för det. Jag som aldrig är sjuk annars blev smått förvånad. Jag är fortfarande smått förvånad. Det är ju jobbigt, irriterande och frustrerande att vara sjuk! Johan ville dock bouldra och jag var trött på att sitta hemma utan att ha något att göra. Intalade mig själv om att det skulle fungera, en kämpig morgon till trots. Jag hade ju ändå inte spytt på två dagar plus att det bara handlade om tre timmar i Knutby innan Johan var tvungen att återvända till grisarna.

Skippade någon direkt uppvärmning. Varför slösa kraft liksom? Johan lade sig i lerpölen och jobbade på sittstart #2 från helvetet. Han skulle skicka det lite senare och få ett positivt biologi-besked kort därefter. Vissa har det bra, congratz! ;)

                      Med en blöt padda kan man ta över världen. Johan skickar ytterligare en 7C.

Kände lite på en ny 6C på R-stenen mest för att se hur kroppen kändes. Kroppen valde att inte svara. Gick runt till mitt projekt på andra sidan R-stenen, varför inte fortsätta nöta? Hade inget att förlora direkt. Det move jag tidigare bara gjorde en gång satte jag nu på alla försök. Skicket var oerhört nära, spyan likaså. Satt smått apatisk i bilen tillbaka med ansiktet tryckt mot rutan för att känna något svalt. Att Johan valde att spela Bruce Springsteen både till och från Knutby gjorde inte saken bättre. Magen inte bra än, imorgon ska jag försöka bota det med öl, det lär fungera...

                  Långa natten (7A), galet fin överhängande best. Hade inte toppen varit blöt så...