En klätterblogg tar form!

I brist på annat tänkte jag starta en liten blogg. Nu när mina fritidsintressen är så få (klättring och... well that's about it) så måste jag hitta på något nytt sätt att fördriva tiden, varför inte en blogg? Alltid kul att få skriva av sig, plus att det inte är vetenskapligt skrivande vilket i längden kan bli lite stelt. Valet av innehåll var inte svårt, då jag inte gör så mycket annat än att klättra så lämpar det sig som bloggmaterial. Hoppas jag.


Har som bekant nu klättrat i två år. Jeppe och Jösse var snälla nog att introducera en adrenalinstinn, fysiskt krävande och ekonomiskt påfrestande aktivitet för en otränad liten späd Torbjörn, som utan bättre vetande dök rakt in i soppan. Kan såhär i efterhand inte tacka dem tillräckligt, det är utan tvekan något utav det bästa jag gjort i mitt liv. Får väl ta och summera allt från starten fram till idag, för att friska upp minnet.


Januari 2010: Drar till Hangaren i Ryd, med ett par gamla Puma-skor, och testar bouldering. Mina armar dog efter tio minuter, men skallen var sugen på mer. Köpte inte långt därefter ett nybörjarkit på Uteliv. 


Vår 2010: En hel del inomhusklättring samt lite topprepsklättring utomhus. Var kul att komma ut och känna på granit, undrade ständigt om man fick använda alla grepp och steg, var är färgkodningen liksom?! 


Sommar 2010: Ytterst lite klättring, kanske 2-3 tillfällen. Johan åkte hem till Vårgårda och tog bilen med sig. Vad ska man göra...


Höst 2010: 


Johan: -Ska vi dra till Sjöända och klättra?


Jag: -Visst, vem mer hänger med?


Johan: -Ingen mer, jag lär dig ledsäkra lite snabbt (jag hade då enbart topprepssäkrat enstaka gånger).


Jag: -Haha, kul. Men vem mer ska med, på riktigt?


Ja, så gick det till när jag lärde mig ledsäkra och ledklättra på en dag. Gick fort fram efter det. Redpointade Ali Baba (6c) i september, fick blodad tand. Tränade "hårt" inomhus under hösten med målet att ta en 7a utomhus nästa säsong.


Vår 2011: Största egoboosten någonsin. Spottade ur mig ett par 7a-leder och, som grädden på moset, Laban (7b) i Målstena. Jag var frälst. 


Sommar 2011: Johan åkte hem och tog bilen med sig. Sporadisk bouldering i Knutby och Blästad från min sida, Blixt blev lat, Johans fel...


Höst 2011: Uhm, minns inte så mycket faktiskt. Fortsatte väl i mer eller mindre samma takt som tidigare, nu med fokus på resan till Turkiet i januari 2012.


Turkiet 2012: Bästa klätterupplevelsen hittills. Åkte dit med flera mål, att klara en 7b+ på redpoint samt att onsighta hårdare än 6c och att flasha hårdare än 6c+. Klarade alla mål, fick klättra på kalksten, äta pyttelite gröt till frukost i två veckor samt sova i minimalt tält med en girig Johan som inte bara snodde filtarna under natten, utan även väckte mig okristligt tidigt varje morgon. Plus att jag bara fick kaffe under sista veckan. Plus att mina skor gick sönder. Sedan frös jag konstant och håret såg fördjävligt ut. 

                                                                            Havet! 




Så, nu till årets målsättning!
Äh, det blev en hel del gradhets i texten ovan, men vafan, man blir lite prestationskåt i början. Även om jag nu har mål med årets säsong (7c redpoint) så blir det nog mest att klättra så mycket som möjligt, käka enorma mängder hamburgare på Stångebro gatukök samt att sjunga med till alla bra låtar Johan har i bilen (Roxette ftw!). Om nu bara min sopiga hud tillåter det så ska väl pumpen få återkomma också, det känns att man bara bouldrat när man klättrar rep för första gången. 


Men nu är vi igång! Reppremiär i Sverige avklarad, bouldersäsongen mer eller mindre över och tårarna blir färre och färre av smärtan från tighta klätterskor. Ber om ursäkt för lång inledningsblogg, men man måste börja någonstans. Angående rubriken kan jag bara säga att du kommer förstå varför inom en snar framtid. Enjoy ;)

                                                           Bildcred till Chalk Girl.