I get to climb today!

Trodde aldrig jag skulle se fram emot ett inomhuspass när vädret ser ut som det gör. Strålande sol, ingen snö eller nederbörd så långt ögat når, längre dagar och all tid i världen att sänka projekt efter projekt. Om man inte lyckas med att skada sig, vill säga.

"Blown tendon" på högerhandens långfinger (självdiagnosticerat, såklart!). Dyno till mono på Nomad var tydligen ingen bra idé. Har vilat från klättring i lite drygt tio dagar, nu blir det mjukstart på juggar med fingrarna inlindade i mer tejp än en mumie. Inte optimalt, men det är vad det är. Bouldervåren är bortglömd, här ska det vilas och rehabtränas i den mån det är möjligt för att kunna vara i tiptop form framåt april när repsäsongen drar igång på riktigt. Har aldrig varit en så värst vass bouldrare. Klänga på sketna crimpers i februarikyla, jag har nog bara inbillat mig att jag gillar det (försöker lura mitt psyke, måste ha en positiv inställning, just roll with it).  

J-Dawg på The collector. Kul att någon är skadefri i alla fall! Fo real though, kudos till att armbågen känns bra!

Tvingar mig själv att offra helgens eventuella eskapader till förmån för läkning och skånsk fågelskådning. Svartand och fläckdrillsnäppa vinner för tillfället över sydbelägna klippor söder om Stockholm. I'm in it for the long run! 

Nomad, den jäveln, får vänta ett bra tag. Jag ska smyga upp till den sketna pocketen och göra det så statiskt att fanskapet inte hinner inse vad som hänt (så, nu har jag fått avreagera mig lite i alla fall).

Happy happy! Vi hade det gött på Fruberget i alla fall!

Nu är det plastjuggar och återhållsamhet som gäller. Tråkigare mening får man leta efter (I'M SO HAPPY, COME ON BRAIN!).

:)))

:'(