Weekend Warrior

För att summera en fruktansvärt tråkig vecka tom på klättring:

Söndag: Vaknar med mersmak i munnen efter gårdagen i Västervik och Röda väggen. Tyvärr så är näsan full av snor, skallen tung som stryk och energin som bortblåst.

Måndag till fredag: Sjuk hela veckan, ingen klättring, skola fram till 16-17 hela veckan, jobb efter det, datorkrasch och projektstrul. FAAN!

Så snabbt gick det! Kändes dock desto långsammare när det väl skedde, tro mig. Nåja, lördagen närmade sig och jag var nästan helt frisk. Knutby på lördagen, Råsklippan på söndagen. Alas, my good sir!

Lördag: Trött. Ont i huvudet. Tidig morgon. Inget kaffe. KLÄTTRING! Perfekt väder, grymt stick och (nästan) helt torra boulders! Efter en snabb uppvärmning parkerade jag mig i det förvånansvärt torra sumphålet under Mad Hooker-blocket och började jobba på samma gamla sittstart. Det kändes segt, oinspirerat och krystat.

Gick längre in i skogen och kände lite smått på Trollkarl (7B) som jag bör göra om jag ger det en chans. Halkade runt i starten, glömde beta och grät över att sjukdomen under veckan tagit all min styrka! Repeterade istället Bohusdrömmar för att få göra något samt kände på en mysko 6C-sittstart bredvid. En sittstart varken jag eller Johan förstår oss på. Meh.

Rebecca och Mattias skulle göra något problem vid något körsbärsträd, jag satte mig återigen i sumphålet för att åtminstone ge Mad Hooker ss en ärlig chans. Nu med världens största boulderpadda under mig.

HUPP, HEPP, HAPP sade det så hade jag helt plötsligt gått igenom hela den nedre delen. Chockad och exalterat skrek jag åt Rebecca att spotta då jag, paddan till trots, gärna ville ha något att landa på ifall jag missade det sista hårda skicket. Missade gjorde jag, men med ytterst lite! Att nästan skicka mitt projekt efter veckan som varit kändes bra, styrkan finns där. Snart...

Söndag: Århundradets bakfylla, såklart. Mindes inte allt från gårdagen, dålig indikation. Råsklippan var torr och vädret på topp. Torbjörn mådde illa och fokuserade på att andas. Inte någon idé att känna på Parador direkt (7b) som planerat, det blev att hänga vid den lilla klippan och hoppas att man kunde överleva dagen.

Det visade sig bli förhållandevis trevligt! Onsightade en fin liten 6a+ i samma stil som de övriga på överhänget. Sedan återstod en nybultad 6c långt åt höger. Onsightade även denna, efter mycket om och men. Tyvärr så verkar det som om den är chippat, något som självklart är fruktansvärt tråkigt. Synd på linjen, jag undrar hur hårt och coolt det kunde varit! Sedan var det dags för hemfärd och jobb. Avslutade dagen med stil genom att sitta på ICA-parkeringen i Åtvidaberg och spy. Det är dags att trappa ner på alla dessa galna fyllor, I'm too old for this shit! Plus att jag vill börja kunna klättra på riktigt!

I alla fall, sjukdomen är borta, trycket från plugget inte lika högt och suget efter klättring desto högre. Skärper man till sig så kan nog hösten bli trevlig, trots allt. Inga bilder den här gången tyvärr, får fixa tills nästa gång!