Sakta men säkert...

Följer min gode vän och mentor på hans resa i Australien via en ypperligt skriven blogg samt hans ticklist på 8a.nu. Spännande, minst sagt, att läsa om hans bravader i Sydney där han förmodligen inte lider utav klätterbrist, låga temperaturer eller ont om tid på samma sätt som här hemma i Sverige. Det låter onekligen awesome därborta, på andra sidan jorden!

Själv sitter jag här nu en fredagsförmiddag och väntar spänt på ett sms från Chalk Girl. Klättring är äntligen på agendan igen, efter en tom vecka. Jag har ingen aning om vart vi ska, om vädret håller, om jag kommer känna mig stark eller om huden håller. Men det spelar ingen roll! Med den abstinens jag har så räcker ett snabbt besök på dpmclimbing.com för att stilla mitt beroende. För en kort stund.

Då jag som bekant föredrar onsight-klättring framför allt annat så börjar det bli lite sparsamt med klippor kvar här i området. Sjöända, Målstena, Solvik, Grebo, Råsklippan, Dynestad, Pålstorp, Bistaberget, Jällsjön, Korpklev och Vistingeklippan är alla besökta. Många gånger om. Visst finns det berg kvar, men pärlorna är redan tagna. Min relation till Ågelsjön är, trots naturupplevelsen, inte heller den bästa. Dålig klippkvalitet och för lite sport. Så om du har några tips på schyssta klippor jag inte besökt, hör av dig!

Resan i vinter, om det nu blir att hälsa på Johan eller att följa med Rebecca och Gustav, är det som nu är mitt ljus i tunneln. Nya klippor, nytt folk, ny kultur, ny mat (och dålig mage) är det bästa som finns! Mörkret kryper närmare i takt med att suget och motivationen ökar, en sällan skådad kombination. Vintern kan inte komma snabbt nog!

Nåja, jag får i alla fall klättra idag, och jag log hela kvällen igår så fort jag kom ihåg det. Invänta bilder från helgens eskapader, jag ska försöka knäppa några med mobilen!

Helg, wohooo! Glöm för övrigt inte att följa International Bouldermeet i Västervik som nu går av stapeln, vädret till trots så kommer det bli grymt!