Äntligen dags för mer Knu... Höversby!

Bättre sent än aldrig, kom till slut utomhus och fick lite klättring gjord! Knutby, som vanligt, stod på agendan. I alla fall fram tills en timme innan avfärd. Hux flux så blir jag sugen på Höversby istället, så varför inte?! Fick dessutom låna Rebecca och Gustavs crash pad (läs: världens största objekt med axelremmar) så Silverado skulle gå att pressa på i min ensamhet. Bara att packa pannlampan, tejpen och tandborsten (jag måste verkligen köpa en ny boulderborste!). Allt skulle behövas visade det sig.

Efter att ha fört krig mot syrrans lilla Citroën C3 (det ilskna bäret, som jag kallar den) så fick jag till slut in den stora crash paden. Det måste ha sett smått traumatiskt ut, då en vuxen man (nåja) stod och hoppsparkade in en madrass i en bil, iförd gummistövlar och luktandes utav nyligen applicerad hårvårdsprodukt designad att styrka lockar och behålla spänsten i dem (fråga inte, jag hade klippt mig tidigare under dagen). Jag kom iväg, tankade lite diesel (denna gång mindes jag vilken sida tanklocket var på) och gav mig iväg. To the forest!

Kort bilfärd, kort anmarsch  och eminenta problem. Jag förstår inte varför jag inte spenderar mer tid i Höversby. I vilket fall, väl framme så får det ilskna bäret föda två crash pads, den ena födseln mer våldsam än den andra, och sedan var det bara att dra igång! Värmde på någon okänd sten, åt en banan, smekte granit och hånade lite tyst korpen som flög över mig. Du och dina artfränder må stänga klippor såsom Solvik, men boulders ger du fan i! Efter det så var det dags att gå på lite hårdare saker. Två mål var satta för dagen, let's get to it!

Mål 1

För något år sedan, när jag sist var i Höversby, så gjorde Johan problemet Guns N Roses (7C). Den har en lite lättare ståstart med namnet Dvärgen (6C+), ett fint problem som i princip består utav ett par breda flytt som underlättas med hjälp av en hälkrok och som avslutas med en sketchy mantling. Revansch stod på G! Lade ut padd-havet och började testa. Friktionen var superb, förflyttningarna roliga. Allt som allt, ett schysst problem, väldigt mycket power, rekommenderas om du är i området! Att komma ner från stenen var en annan historia, men jag kan väl nämna att jag i alla fall överlevde.

Mål 2

Silverado (7A). Såg Johan flasha denna skönhet förra året, har varit sugen på att känna på problemet sedan dess. Såhär i efterhand måste jag säga att det är ett väldigt roligt problem! Crimpers och... Well, mest crimpers. Vilket ledde till ett problem. 

Efter kanske 20 minuter så hade jag listat ut betan som skulle fungera för mig. Pannlampa på (mörkt satan), torka av skorna (det började regna) och börja pressa! Två gånger så missade jag sista skicket till slutgreppet, men trodde mig nu ha det hela i en liten ask. In your face sade  någon, och vips så börjar huden på fingrarna öppna upp sig som himlen strax innan hade gjort. Blod, blod överallt! Fram med tejpen!

Press igen. Jag glider av, friktionen lider utav tejpen. Det och blodet som nu valt att tränga igenom två lager tejp. Skit också. Nåja, betan är säkrad, jag vet hur det ska göras. Känns lite småhårt för att vara 7A, men jag klättrar sällan med den ultimata betan när jag klättrar själv. Det är alltid lättare när man är flera! Den sitter nästa gång, om huden tillåter det! 

Fin sten. Torbjörn glad! 

Jag hoppas kunna klämma in lite rep innan säsongen är helt över, Dynestad lockar med nya onsight-möjligheter, Garpedans likaså. Ingen idé att sätta några mål såhär dags, men att onsighta en 7a vore inte helt fel innan snön börjar falla. Men men, den som lever får se!