Huvudet ekar tomt, tentaskrivandet under dagen har
tagit ut sin rätt. Jag borde diska, ta en dusch och sedan ladda om batterierna
inför morgondagens slutspurt. Efter över en liter kaffe och ett par Red Bull så
känner jag mig lite så där lagom konstig, hoppas att samma kur i morgon inte
resulterar i hjärtstopp eller dylikt. Sängen lockar, men går jag och lägger mig
så kommer jag så småningom vakna, vilket betyder mer plugg. Tror jag stannar
uppe ett tag till...
Avsaknaden av klättring är påtaglig. Jag minns knappt
längre när jag var ute senast, det smärtar! Veckan som kommer, däremot, ska
förhoppningsvis bjuda på åtminstone ett par turer ut till valfri klippa/boulder
- om vädret tillåter. Under tiden, såhär lite smått vemodigt och självömkande,
så glider tankarna lätt tillbaka till forna bravader och upplevelser. Vilka är
egentligen mina fem favoritleder jag gjort?
5. Black
Moon (7b+) - Geyikbayiri
Kanske inte
världens vackraste led per se, men känslan när jag väl klippte ankaret var oslagbar. Det
var resans mål, det var vad jag hade tränat inför hela hösten. Det var
magnifikt!
En teknisk men hyfsat lätt första
tredjedel med en kass liten vila på små fotsteg startar det hela. Sedan är det
go time! Fysisk klättring på tufor, med hälar, pockets och ett avslutande
knälås. Längre bort från svensk granit kan man inte komma. Ett halvdant knälås
(som jag enbart lyckades att få dit en gång - vid det lyckade presset), sedan
återstår den avslutande tredjedelen. Redpoint-cruxet är ett långt move till en
enfingerpocket (djup och bra sådan), ett medföljande move med högerhanden och
sedan uppbrytning över kanten. Crimpers, reachy och exponerat - en underbar
känsla! Klarar man att klippa sista karbinen så är det bara att njuta upp till
toppen, även om jag var på tok för målvetveten för att göra så.
Hängde lite extra länge i ankaret,
kollade ut över dalgången och släppte ut håret. Bästa dagen på resan!
4. Zapfenstreich (7a) - Geyikbayiri
Verkligen inte världens vackraste led, men återigen en
galen känsla. Sista dagen på resan, vi hade inte vilat på fem dagar och man var
hyfsat mätt. Ett sista press fick det bli, ett flash-försök
på Zapfenstreich som Johan tidigare under resan onsightat. Inga större
förhoppningar...
Missade man att klippa första bulten, som var väldigt
lågt ner då man riskerade att falla ner 6-7 meter (leden började högt upp i en
lite grotta), så väntade garanterat sjukhusbesök (jag var dessutom
oförsäkrad...). Självklart är det då teknisk svaklättring, Torbjörns
specialitet! Första klippet sitter, man kan slappna av och ge sig på det
kommande cruxet.
Tredimensionell klättring är svårt. Att falla in i
tufor mer eller mindre bakom ryggen var så ovant det kunde bli för en granitälskande
crimp-fantast. Johans beta gjorde dock under, och efter att ha skickat mot en
trefingerpocket jag inte såg skymten utav så trodde jag att jag var hemma. Den
fysiska starten till trots, karaktären på leden förändrades i all hast
och vips så stod jag två meter under ankaret och var säker på att ta ett fall.
Inga grepp att tala om, trötta underarmar efter 12 dagars klättring och
uppgivet mod. Efter mycket om och men så orkade jag inte vänta längre, chansade
på att det fanns bättre grepp lite längre upp och gick på. Tur ska man ha!
3. Tower
of Power (7b) - Sjöända
POWER! Har haft enorm respekt för den här leden. Dels
för att den sett fruktansvärt svår ut, dels för att jag inte trodde det var min
stil, dels för graden. När jag sedan började känna på den så insåg jag mitt
misstag. Vilken led!
Enkel start som dessvärre går upp i ett chippat grepp.
Bara att klippa andra karbinen (tror det är andra) och sedan hoppas på det
bästa. Dyno efter dyno, långa som satan men på bra grepp. Efter att leden torkat
och betan stämde överens så tog jag den på andra eller tredje presset, minns
inte riktigt. Frustade som en spetsad tjur mellan de två stora skicken för att
egga mig själv, skrattade när det sista satt. Ett spektakulärt kraftpaket till
led, rekommenderas starkt!
2. Akapella (7b+) - Solvik
Inte direkt osannolikt att den här skulle dyka upp. En
lokal (svensk?) klassiker värd sina stjärnor i guiden. Pump så att det skriker
om det, trots två (!) no hands-vilor och en hyfsad vila innan cruxet. Men även
teknisk! Var årets säsongsmål, tyvärr lite lågt satt. Klarade den på tredje
presset och för en gångs skull så njöt jag!
Det inledande cuxet är egentligen det individuellt
hårdaste movet. Jag gynnades sannerligen utav min längd och hade, efter att
betan var funnen, inga större problem med det. Det var redpointcruxet långt där
uppe som skulle bli min nemesis. Sjukt rolig klättring följer från första vilan
upp till cruxet, med likväl crimpers som fingerlås. Väl framme, inför det
lyckade presset med ny Johan-beta, så var det bara att trampa på! Efter det
väntar ett bra knälås. Jag brukar vanligtvis ogilla no hands-vilor då det
(enligt mig) gör att leden känns uppbruten och att den tappar flow. Inte i det
här fallet. Njöt som bara den när jag kilade in knät, vilade en stund och gick
sedan på. Underbart!
1. Into
the House (6c) - Töllsjö
En led jag förmodar att merparten utav mina läsare
inte har klättrat, än mindre hört talas (fast om Johan läser det här så har i
och för sig kanske lite drygt 33 % av mina läsare klättrat den ;). Jag skulle
verkligen vilja åka tillbaka och göra den här igen, något som inte är vanligt
när det gäller mig. Att repetera leder brukar jag sällan tycka är roligt om det
inte gäller uppvärmning, men det här är annorlunda! En lång och fysisk travers
som kräver att man har tungan rätt i munnen i slutet.
Det var min första 6c-onsight! Lite drygt 1½ år efter
att jag började klättra så hälsade jag på Johan för att klättra i hans
hemtrakter. Töllsjö kom att bli favoriten. Dels för leden jag nu prisar, men
självklart även för att jag fick säkra Johan på hans första 8a (Sara).
I alla fall, leden! Minns inte så mycket förutom en
sak: JAG HAR ALDRIG VARIT SÅ PUMPAD I HELA MITT LIV! Det kändes, helt ärligt,
som om mina armar var slut efter kanske en tredjedel av leden. Resten gick på
vilja och jävlar anamma. Det var en sjuk upplevelse och lär ha påverkat mig som
klättrare. Sedan den dagen har onsight-klättring varit min absoluta favorit.
Att jag sedan slapp rensa den lär ha hjälpt i att forma mitt tycke för leden,
den traversen var inte att leka med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar