Skallaberg - granit som det ska vara

Innan jag redogör för hela helgen på västkusten - don't worry, det inlägget kommer när jag skakat bilder ur brorsan och Johan (jag måste köpa en kamera...) - så måste dagens eskapader presenteras.

Det skulle kunna summeras lite lagom osexigt: snortrött på morgonen, mindre bakfylla, vi hittade inte klippan, blodblåsa, flapper på lillfingret, smått oförklarligt bultad bouldervägg, mossa i håret och i ögonen, halvt stukad fot, ca 10 fall i branterna runt klippan, skrapade upp axeln på en gren som fastnade i mitt linne, kallpump på uppvärmingen etc etc etc.

Men då missar man allt det goa man kommer att minnas under kalla, regniga novemberkvällar.

Galet bra väder. Gott sällskap. Två nya årskryss på fjärilslistan (tosteblåvinge och grönsnabbvinge). Magnifik natur. Ny klippa. Grym kvalitet på graniten som var snäll mot huden. Min första svenska 7a-onsight. Min första 7b-flash. Fulsnygga boulderleder som man älskar att hata och bara måste besegra. Flapper på lillfingret (jag njuter lite av ytliga skador och blod, so sue me). Johans galna pumpfest som gjorde mig skrattfärdig och honom illamående (men ändå välmående efter att toppen var nådd!). Hela åtta (!) nya leder klättrade på en dag. Grym potential för att borsta upp coola boulderproblem. Max hamburgare. Godis. NHL.

Bra skit.

De lite kortare lederna, Johan har just onsightad en krävande 7a+. Jag avböjde möjligheten för att istället kötta en one-move-wonder 6c+ som egentligen bör bouldras. Nästa gång. 

Slätten har sina stunder, men skogarna i södra Östergötland och Småland är mitt hemland. Underbar natur i Skallaberg, ser fram emot fler besök.