En grym, om än brokig, säsongsstart!

Strikt träningsprogram designat för att öka styrkan och pusha uthålligheten. En gedigen bouldersäsong med fokus på Västervik där specifika projekt var huvudsyftet. Många långa dagar, hela helger, sena kvällar och trötta, ömma morgnar.

På förhand en bra idé som skulle kunna gett bra resultat och byggt upp oss väl inför den kommande repsäsongen (som trots allt ändå är det man satsar mot). Verkligheten hann dock ikapp oss...

Fingerskador, armbågsskador, rehabträning, fågelskådning, Kolmården, sovmorgnar och chipskvällar. Skaplig kontrast. Med det sagt, vi hade ändå en grym försäsong/säsongsstart sett till upplevelser och prestationer. Även om det var så långt ifrån det vi planerat.

Projekt vi borstade upp med förhoppning om att göra sittstarten. Tyvärr så var den väldigt awkward och fruktansvärt oinspirerande, så vi körde på ståstarten istället. 

Bouldern består av cirka två moves: upp med en häl och flytta vänsterhanden till en hyfsad rail. Sedan är det "bara" att pusha. Medan Johan försökte göra det graciöst så sälade jag mig till mig en FA. Buttfumble (6A/+) var född. Inget jag rekommenderar...

Eddie. Johan var nära i december och ännu närmare i februari. Synd bara att klippan stänger 1 mars, en del av charmen!

Ingen vila! Man är lite lagom pumpad här och har sedan hela cruxet kvar. Absolut ingen vila, någonstans. Grym power-endurance! 

Ali Baba, förhoppningsdödaren. Man anländer till Solvik med pepp och psyche, sedan värmer man upp. Tjugofem meter pump efter en vinterträning dominerad utav bouldering går sällan bra ihop. Johan sköter det dock med stil! 

...

Tröttkeps, den finaste av de korta sexorna i Solvik. Krävande sistamove!

Precis där! Till och med jag måste mer eller mindre dyna, förstår inte hur kortare klättrare orkar. Snart sitter den! 

Ny utrustning fixad för fotografering! Svårhanterad till en början...

Jag blev minst sagt positivt överraskad över hur bra det gick för mig på Eddie. Är nu riktigt taggad på att kämpa vidare, det vore en ny högstanivå för mig på många sätt.

Sjukt coolt crux. Man stirrar på greppet man ska till, huvudet kanske en decimeter ifrån det. Sedan släpper man och försöker falla in i kanten. Hårt att ens göra det enskilt! 

Såååå nära! Den sitter snart! 

Night sesh! Marty Matt åkte ner efter förfining av beta. Jag halkade på fotsteg i starten. Johans send of the season! 

Stort block. Liten Johan. 

Ostbågehållning. Inte okej, jag informerade bestämt om detta i mitt första blogginlägg från Turkiet. Fy Johan, fy! 

Dat focus! Lillsjön är hårt! 

Säsongens höjdpunkt, glad Törbjörn efter att Silverado gick ner. 

And now... VÄSTKUSTEN!