En fåfäng klättrares bekännelser: Lite rep, mycket boulder.

Det blir inte alltid som man vill. I den bästa av världar hade jag vid den här tiden hittat ett schysst projekt, skickat flertalet 7b-leder och onsightat lite hårdare än vanligt. Men när väder, skola och tid inte stämmer överens med vad man egentligen vill så är det svårt. Det och att jag dessvärre tappat lite sug.

Minns faktiskt inte exakt vad som klättrats sedan förra inlägget, men jag tror det är två resor till Knutby, ett besök i Sjöända samt Jällsjön. Ett par pass i Hangaren med tror jag, sådant förträngs dock snabbt då det inte direkt är så värst kul.

Knutby
Bouldersäsongen är inte i sin peak. Friktionen i den sviktande maj-värmen är inte perfekt och jag måste säga att jag mer och mer vill klättra rep. Men, har man inte tid för annat så är Knutby perfekt. Jag har inte skickat något nytt, men har istället fått fortsätta jobba på Mad Hooker ss (7B). Länkar nu starten utan problem, det som återstår är att kunna orka igenom cruxet. Ge mig ett par tillfällen och bra förhållanden så ska den nog skickas. Hoppas den är gjord innan året är slut. Återupptäcka problem på C-stenen har också uppenbarat sig, två eller möjligen tre som verkar passa mig bra. Crimpigt, långa moves och lite klättring. Dessutom enkelt att köra på själv med en padda. Det ska jag ha i åtanke i sommar.

Johan har börjat jobba på en nyligen uppsatt 8A på Mad Hooker-blocket. Den hårda starten till trots så jobbade galningen in allt på någon timme. Hoppas få vara med när den förhoppningsvis skickas, det vore kul. Rent allmänt när jag numer tänker Knutby så är det dock bara en sak som poppar upp: att bli starkare. Det finns så sjukt många fina problem på bara Mad Hooker-blocket att man skulle kunna spendera säkert hela två säsonger där. Jag är inte naiv nog och tror att jag någonsin kommer kunna göra dem alla, men att någon gång sätta 7C och kanske enstaka 7C+-problem vore underbart. Men det är trots allt rep som är min grej.

Sjöända
Rebecca och Gustav onsightade och redpointade skiten ur svapartiet medan Johan och jag gick på den stora klippan. Har äntligen fått känna på Solar Plexus, den enligt många finaste 7b+-leden i Sverige. Det där beryktade chippade greppet såg jag inte till, varken jag eller Johan kan förstå det hela. Men men, leden var förvånansvärt mycket mer teknisk än vad jag trodde. Längden (25 meter) och pumpen till trots, det blir många kritiska kroppspositioner och känsliga förflyttningar innan den sitter. Ser fram emot det!

Kände även på Tower of Power (7b). Det var mig en hård jävel! Vätan till trots så doggade jag upp den två gånger. Cruxet för mig kommer vara alldeles i början, resten borde gå förhållandevis okej med tanke på min längd. Pumpen kommer garanterat att uppenbara sig. Sjukt kraftfull klättring! Hoppas kunna göra den under säsongen. Den om någon borde man filma, spektakulär som den är!

Jällsjön
Söndag eftermiddag. Jag har pluggat på förmiddagen, borde handla, laga mat och duscha håret. Självklart så drar man istället ut och klättrar. Var inte så sugen på förhand, men Johan övertalade mig (det behövdes inte så mycket övertalande dock). Rampfeber (8a) var torr, Amaiszing Laze (7b) likaså. Gött, då hade vi båda något att göra. Johan värmer upp på en 6c+ jag inte minns namnet på. Det ser tungt ut. Inte sugen. Jag tänker istället dogga upp 7b-leden, hoppas det ger en lagom uppvärmning. "Hoppas bara inte cruxet är i början" skämtar jag lite glatt.

Cruxet är i början.

Redan andra flyttet är det som ger leden sin grad. En 6B+-boulder som går in i en travers som avslutas med lite balansig sva-klättring. Utan att ens ha skakat ur armarna så måste jag direkt köra med closed crimp på båda händerna och dyna. Bra Torbjörn, minimera skaderisken, bra. Idiot...

Jag skippar efter lite slit första cruxet och drar mig förbi. Det som sedan följer är femstjärnig traversklättring på juggar, med ett distinkt crux där man får flexa axelmuskler och frusta sig vidare. Riktigt häftigt. Tyvärr så går linjen in i en öppen spricka, avslutningen förstör upplevelsen lite grand. Väl nere igen så letar jag och Johan beta i cruxet. Efter mycket om och men så kommer Johan på en variant som visar sig vara den bästa. Det fina är att man skickar in i en spricka, som om man träffar rätt, jammar skiten ur din hand. Träffar man så sitter man, inget att nypa där inte. Gött! Vi tar en vila på det och låter Johan sätta upp quickdraws på sitt projekt.

Rampfeber är magisk. Jag har sagt det tidigare, men jag säger det igen. Linjen är så sjukt ren, kräver galet coola förflyttningar och är trots sin längd en av de finaste lederna jag sett. Johan jobbar in alla moves igen och kommer upp ganska så snabbt. Dessutom ligger solen på, en ljummen eftermiddag tidigt i maj. Good times.

Amaiszing Laze ligger lite mer inne i skogen, men till och med här lyckas solen leta sig in. "Dags att ta sig ur 7a-träsket på allvar" tänker jag för mig själv och knyter åttan i selen. Sedan flyter det på ganska så bra. Jag sätter cruxet på första försöket, glömmer bara lite beta i nästa hårda flytt och är sedan på torr mark efter tredje karbinen. Hänger lite extra på traversen för att få njuta innan jag bryter upp och avslutar det hela. 7b? Svårt att säga, starten passar mig som handen i handsken. Jag har aldrig jobbat in en 7b och gjort den så lätt som den här, men det är mycket möjligt att det stämmer. Tyvärr så var den inte alltför reggad på 8a.nu, så det är svårt att säga. Johan, efter att ha flashat den, tycker nog den kan hålla graden. Litar på honom, det här med grader har jag svårt för.

Rampfeber kvar alltså. Johan kämpar tappert, glömmer beta som om han vore en viss Torbjörn Blixt och halkar av som bara den! Hälen ville inte sitta kvar den här dagen, hur stabilt det än såg ut. Emellan pressen fick jag toppa leden. Första halvan är teknisk och positionskrävande, men ack så cool! Hänger och vilar lite innan cruxet. Det krävs en helt ny nivå av fysik för mig för att jag ska klara det som följer. Att göra en 7A/+-boulder i en led kräver en del. Förflyttningarna är rena, häftiga och inspirerande. Trots att jag bara testar lite grand och inte klarar den andra halvan så har jag fått blodad tand. Ska jag någon gång göra 8a (vilket är mitt stora klättermål) så ska det vara den här leden.

Johan halkar vidare och ger till slut upp. Synd. Några dagar senare åkte han tillbaka och skickade den på första presset. Lite tråkigt att man inte fick se det hela, men men. Grattis!

Filmen är för övrigt på G! Youtube bråkade med mig, rättigheter och sådan skit. Nu när det drog ut på tiden så han vi istället filma lite nytt, så två nya Knutby-problem kommer inkluderas. It's gonna be legendary! Avslutar med några bilder från Jällsjön, enjoy!