Vaknar tidigt på lördagen och fruktar bakfyllan som lär sabotera större delen av dagen. Inser snabbt att jag sluppit undan med nöd och näppe, ett tiotal öl och whiskey till trots. Är det inte fosterställning så är jag visserligen alltid nöjd med bakfyllor, men den här var oförtjänt lugn. I vanlig ordning så klättrar man när man är ledig, vilket på helger innebär att man då klättrar bakfull. Det här sker (på tok för) ofta, man börjar lära sig att hantera det hela. Vatten, kontrollerad andning och fokus brukar hjälpa, något jag försöker hålla mig till även när jag inte klättrar. Efter att ha fått uppleva en helt ny nivå tight bil tack vare världens största crash pad (kudos Rebecca och Gustav!) så kände man sig pånyttfödd när man klev (läs: klämdes) ur bilen. Det var dessutom redan fyra bilar parkerade i svängen, lite sällskap i Knutby är ett sällsynt men välkommet fenomen!
Vi värmer ett par gånger på Bohusdrömmar, en galet fin spricka som alla borde göra. Jag är sedan sugen på att försöka skicka mitt projekt Långa natten (7A) så fort som möjligt, med krafterna i behåll och en än så länge lugn bakfylla. Självklart så är problemet ockuperat utav de gästande klättrarna, så jag känner lite mer på Trollkarl (7B) istället. Det gör ont, går dåligt och känns tungt. Sticket är inte optimalt och linjen inspirerar inte. Vi rör oss istället till Q-blocket och börjar leka på var sin sittstart. Johan som tidigare mest fokuserat på att inte avlida av sin bakfylla (som var smått oförtjänt) börjar komma igång. Vi sitter på var sin sida om den enorma vattenpöl som ligger under stenen och diskuterar beta, gårdagens strapatser och förundras lite mer över storleken på den nya crash paden. Jag på Mad Hooker ss (7B), Johan på Footsteps (7C+).
Mad Hooker ss går in i den 7A+ jag gjorde nyligen, men har en sittstart lite till höger. Problemet den går in i är redan ett trestjärnigt sådant och med den tillagda starten blir det hela skadat fin klättring. Sakta men säkert jobbar jag in alla moves och ökar därmed på mitt självförtroende. Inte ens ett oväntat fall som resulterar i en otroligt smärtsam landning (min röv hade garanterat brutits, om jag nu hade haft en...) kan rubba min glädje. Det är kul att klättra! Johan jobbar in sitt problem och skickar det tämligen omgående. Sjukt starkt att jobba in den så snabbt under förhållandena som rådde, alltid inspirerande!
Efter ett tag så blir i alla fall Långa natten ledig och jag beger mig dit omedelbart. Drar på mig skorna, kalkar upp och ställer mig i position. "Se om man har någon juice kvar!". Upp med hälen, skicka från underclinget. Fastnar på greppet direkt, låser av och börjar flytta fötterna samtidigt som Johan flyttar paddan och peppande konstaterar att jag faktiskt har juice kvar. "Där är juicen" uttrycks efter första flyttet, den mannen har alltid djupa saker att dela med sig av. Missar lite på nästa skick, men friktionen är så bra att det inte gör något. Sedan flyter det bara på. Toppar ur efter ett betamässigt perfekt utförande (inte likt mig), dagen blev just grym.
Vi sluter upp med dem andra och får då hör att vi inte är ensamma om att ha presterat i värmen. Rebecca har skickat flera projekt, Gustav betar sedvanligt av allt Knutby har att erbjuda (ett elakt träd till trots) och Daniella gör detsamma. Innan vi åker hem så jobbar jag lite mer på Mad Hooker ss samt någon low ball one-move-wonder-7A+ jag glömt namnet på. Samtidigt så väljer Johan att ge sitt långfinger en smärre omskärelse vilket innebär att det är slutklättrat för dagen. Alla är glada och nöjda (förutom Johans finger). Efter ytterligare en trång bilfärd så kommer man hem nöjd och trött. Kvällen och natten spenderas sedan i Smålands skogar, där ytterligare kopiösa mängder öl förtärs tillsammans med grillad mat, gott umgänge och fylledans fram till 04.30. Men det är en annan historia, som dessvärre fortfarande är smärtsamt påtaglig i form av en (förtjänt) bakfylla. En bra helg i vilket fall, med schysst klättring och goda vänner. Alltid roligt!
Johan på The Office (7B+). Björnblocket var magnifikt, The Hourglass (8B) är stort att ha känt på!
Hål in Two (6C+), baksidan av Björnblocket. Finfin travers jag kan rekommendera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar