Magen till trots...

Förvånansvärt och irriterande lite klättring den senaste tiden. Får väl ta och skylla på påsken, vädret samt avsaknaden av bil. Plus att jag blev magsjuk. Lite bakslag får man väl kanske räkna med då man trots allt haft en hygglig start på säsongen, men visst blir man bitter. Nu har även Instagram nått oss Android-ägare, så räkna med att jag spammar wanna be-foton från och med nu då jag inte har en bra kamera.

Förra onsdagen (4/4-12)
Johan hemrest, Torbjörn utan bil. Grät ut på Linköpings Klätterklubbs Facebook-sida och fick napp. Skjuts var fixad! Kajsa var vänlig nog att offra en eftermiddag för att klättra med en skäggig biolog som gillar tystnad. Lite kyligt var det allt (vädret alltså), men solen låg på. Vi valde Målstena-klippan. Nära, bra kvalitet på granit och leder samt eftermiddagssol. Dessutom ville jag testa det nybultade Norgesvat som trots sina lätta leder lockade en repklättrare med abstinens efter sten som var högre än fem meter.

Vädret var grymt! Jag körde fullt underställ men ångrade mig omgående då jag kände värmen. Hellre för varmt än för kallt dock. Det var vindstilla, soligt och behagligt. Jag lyssnade efter den enkelbeckasin jag och Johan hörde förra våren, men tyvärr blev det inget. Klättringen var desto mer givande dock. Sprang upp för en lätt femma på Norgesvat och förundrades över den täta bultningen (verkar vara bultat för kursändamål enligt Kajsa, så jag förundrades ej mer). Det var en promenadled, inga händer what so ever. Inte direkt perfekt att värma upp på, men skönt att höra det metalliska klicket från ens quickdraws när repet åkte i. Sedan blev det den "riktiga" klippan"

Inga direkta mål med dagen, hade mest tänkt jobba upp pumpen. Doggade upp Bobo viking (6c+) som blev förvånansvärt pumpande mot slutet, men ack så fin. Det blev sedan inte så mycket mer. Körde den tre gånger till, glömde betan som en gud, log över precisionen och kvaliteten på skorna trots omfattande smärta i tårna. Allt som allt, en bra kväll. Man fick smeka granit, öva på att knyta om sig i ankare (tog ett tag att minnas allt...) och bäst av allt känna att lite uthållighet finns kvar.

                                                            Målstena en solig vårkväll.

Idag torsdag (12/4-12)
Förutom ett misslyckat boulderpass någon vecka innan hade jag inte klättrat någonting på ett tag. Magsjuka satte stopp för det. Jag som aldrig är sjuk annars blev smått förvånad. Jag är fortfarande smått förvånad. Det är ju jobbigt, irriterande och frustrerande att vara sjuk! Johan ville dock bouldra och jag var trött på att sitta hemma utan att ha något att göra. Intalade mig själv om att det skulle fungera, en kämpig morgon till trots. Jag hade ju ändå inte spytt på två dagar plus att det bara handlade om tre timmar i Knutby innan Johan var tvungen att återvända till grisarna.

Skippade någon direkt uppvärmning. Varför slösa kraft liksom? Johan lade sig i lerpölen och jobbade på sittstart #2 från helvetet. Han skulle skicka det lite senare och få ett positivt biologi-besked kort därefter. Vissa har det bra, congratz! ;)

                      Med en blöt padda kan man ta över världen. Johan skickar ytterligare en 7C.

Kände lite på en ny 6C på R-stenen mest för att se hur kroppen kändes. Kroppen valde att inte svara. Gick runt till mitt projekt på andra sidan R-stenen, varför inte fortsätta nöta? Hade inget att förlora direkt. Det move jag tidigare bara gjorde en gång satte jag nu på alla försök. Skicket var oerhört nära, spyan likaså. Satt smått apatisk i bilen tillbaka med ansiktet tryckt mot rutan för att känna något svalt. Att Johan valde att spela Bruce Springsteen både till och från Knutby gjorde inte saken bättre. Magen inte bra än, imorgon ska jag försöka bota det med öl, det lär fungera...

                  Långa natten (7A), galet fin överhängande best. Hade inte toppen varit blöt så...