Det började sannerligen inte bra. Uppstigning 06.45 en söndag (bara det), inget kaffe, olydiga möss och blött! Blött som fan! När klockan väl slår klättring så är det inte direkt torrare heller, men vi chansar. Vi, jag och Johan, åker mot Jällsjön, en klippa med finfina leder och grym potential för fler. Synd att man inte bultar själv. När vi väl kommer dit, resan tog väl kanske 45 minuter, så är det bara att börja traska. Jag har mina Meindl-kängor så jag går på, medan Johan desperat följer i sina vanliga skor. Det var blött, om man säger så. Lite mosse-karaktär på markerna vi gick på. Jättekul för mig med skor som klarade det, mindre kul för Johan som såg ut som en skållad råtta när han skuttade mellan tuvorna. Han blev blöt ändå.
När vi väl började närma oss klippan så såg vi direkt att Rampfeber (8a) var blöt. Oerhört fin linje som lockar något fruktansvärt även om den är för svår för mig. Men den var blöt. 7b-leden inne i skogen var desto blötare, sprickklättring som det är. Vi deppar en stund, hittar visserligen en fin boulder, men går sedan in i planning-mode. Vilken klippa blir det nu då? Efter mycket om och men så bestämmer vi oss för Dynestad, den kan vara hyfsat torr trots vädret. Sedan var det bara att börja traska tillbaka. Jag i rask takt rakt mot bilen, Johan skuttandes i ett zick zack-mönster för att undvika den oundvikliga vätan. Han blev blöt ändå.
En timme senare så är vi framme. Nästa anmarsch är inte lika lång, men desto lerigare. 17 kilo gegga senare är vi framme och... allt är plaskblött! Wohoo! Jag ser ytterligare en ensam, seg och deprimerande eftermiddag i min soffa framför mig, allt tack vare vädret. Men det visar sig att inte allt är helt blött. En torr led! Vänsterinsteget, en soft 7a+ som jag redan gjort. Damn. Johan flashar den tämligen enkelt och då återstår inte mycket. Vi får helt enkelt köra på de minst blöta lederna. Kul att ha valfrihet.
Uppvärmningen sker på en 6a. Enkel flash tänker jag, inte då tänker klippan. Håller på att halvt halka ihjäl mig vid andra bulten, är nästan rädd för en stund. Fuskar mig upp hela vägen och toppar den sedan en gång till för att få upp värmen. Skitled. Vad som nu återstår är en 7b och en 6c. Teknisk och kraftfull klättring på imponerande formationer med slopers och crimpers som avslutas med en dyno, eller uppbruten klättring på en oklar linje med fler grepp än man kan använda, vad ska man välja? Lätt val.
Mitt party (7b) visar sig vara en riktig pärla. Jag glömmer dock som vanligt beta som en gud och Johan får gång på gång påpeka vad jag gör för fel, vad jag bör göra och hur jag ska göra det. Sedan får han förklara om allt igen då jag omedelbart gör på något annat helt fucked up sätt. Ibland hatar jag min hjärna. I vilket fall, till slut sitter den. Sista movet är sjukt fräckt. Man står på tå, båda armarna sträckta maximalt åt varsitt håll så att man ser ut som ett kors. Sedan skickar man mot toppen. Mina 189 centimeter till trots så var det precis att jag nådde, vilket gjorde känslan desto skönare. Onsightar sedan 6c-leden och vi åker hem trötta, hungriga och skitiga. Mycket bil, lite klättring. 20 mil avverkades, precis vad man vill på en söndag. Men imorgon blir det bättre. Norrköping, fint väder och torra klippor!
Måndag morgon. Jag hinner inte göra kaffe för jag går upp för sent, det börjar bra. Vad som följer är en kaskad av misslyckanden. Äpplena jag köper på Coop är för mjöliga. Ågelsjön är plaskblött och går inte att klättra på. Vi missar avfarten till nästa klippa. Jag blir snäst åt av Rebecca för att jag påpekar att vi missade avfarten till nästa klippa. Nästa klippa är blöt. Jag har huvudvärk för att jag inte fått mitt kaffe. Great.
Men det visar sig att det inte alls var en dålig dag till slut. Johan onsightar en oerhört fin 7a+ som jag sedan gör på 3rp, Rebecca leder den finaste 6a-leden jag någonsin klättrat, och Johan gör en cool 7c. Vi åker hem som vinnare, jag somnar i bilen, vinner tävlingen i trötthet på vägen hem och lyckas med min kycklinggryta på kvällen. Damn, regnet till trots så blev det helt okej. Klättrar jag såhär bra under sådana här dåliga förhållanden så kommer säsongen sannerligen bli bra!
BTW! Trailern till klätterfilmen jag klipper ihop är i princip klar, så den kommer den här veckan! Stay tuned!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar